Kommunikationsförmågan i matematikundervisning och bedömning

Sammanfattning: Läroplanens stora tolkningsutrymme och den mångfacetterade betydelsen av kommunikationsförmågan kan antingen bidra till en variation i undervisningen eller en komplexitet om hur förmågan skall tolkas såväl i undervisningen som vid bedömning. Syftet med examensarbetet är att därför att undersöka hur matematiklärare arbetar med kommunikationsförmågan inom matematik så väl under lektionen som i bedömningssyfte och hur relationen mellan undervisning och bedömningen är, med målet att avgöra ifall eleverna får en rättssäker bedömning eller inte. För att svara på frågeställningarna, hur matematiklärare arbetar med kommunikationsförmågan, hur matematiklärare bedömer kommunikationsförmågan och hur står matematiklärares undervisning i relation till bedömning av kommunikationsförmågan, intervjuades sex verksamma matematiklärare som arbetar på tre olika skolor. För att undersöka hur lärarna undervisar och bedömer kommunikationsförmågan antas en fenomenologisk ansats genom semistrukturerade intervjuer, således är det matematiklärarnas beskrivning och tankar kring arbetet med kommunikationsförmågan som är i fokus. Den fenomenologiska ansatsen kombineras med diskursteorin för att beskriva vilken typ av kommunikation som råder i undervisningen och bedömningen. Resultatet indikerar att det råder komplexitet kring såväl undervisningen som bedömningen av kommunikationsförmågan. Det råder olika diskurser beroende av den enskilda matematiklärarnas tolkning av läroplanens beskrivning av förmågan. Det råder även olika diskurser beroende av hur undervisningen planeras vid det aktuella tillfället. De intervjuade matematiklärarna var dock eniga om att kommunikationsförmågan oftast bedöms genom redogörelse av uppgifter skriftligt.