Förbud mot konkurrerande verksamhet och konkurrensklausuler - En arbetsrättslig och associationsrättslig analys

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att göra en intern komparation mellan arbetsrätten och associationsrätten avseende lojalitetsplikter och konkurrensklausuler. För att uppnå syftet kommer omfattningen av förbud mot konkurrerande verksam-het, som ett led av lojalitetsplikten såväl inom arbetsrätt och associationsrätt att utredas. Innebörden och tillämpligheten av konkurrensklausuler i anställ-ningsavtal, i aktieöverlåtelse- och/eller i aktieägaravtal samt i kombinerade avtalssituationer kommer också att behandlas och analyseras. I ett anställningsförhållande är en arbetstagare förbjuden att bedriva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren under anställningen enligt den så kallade lojalitetsplikten. Förbudet består under anställningen och upphör i princip vid anställningens upphörande. En konkurrensklausul kan dock skri-vas in i anställningsavtalet, som förbjuder arbetstagaren att konkurrera med arbetsgivaren även en viss tid därefter. Inom associationsrätten finns även ett förbud mot att bedriva konkurre-rande verksamhet enligt den associationsrättsliga lojalitetsplikten. Förbudet gäller gentemot bolaget och är tillämpligt endast på ett aktiebolags styrelse-ledamöter och VD. En konkurrensklausul kan emellertid föras in i både aktieöverlåtelse- och i aktieägaravtal, vilket möjliggör ett konkurrensförbud för fler aktörer såsom till exempel aktieägare. En konkurrensklausul i ett rent affärsmässigt avtal kan avse tiden efter en överlåtelse, under ett aktiein-nehav eller efter en aktieavyttring. Såväl en överlåtare som en aktieägare kan också vara anställd i ett bolag och därmed bli bunden av både ett anställningsavtal och aktieöverlåtelse- och/eller aktieägaravtal samtidigt. Kombinerade avtalsrelationer kan därmed skapas, vilket kan få till konsekvens att flera konkurrensklausuler kan bli gällande samtidigt. Detta har i praktiken skapat en del problem. Frågor kring hur sådana kombinerade konkurrensklausuler förhåller sig till varandra och hur och enligt vilket regelverk de ska bedömas, belyser den problematik som råder och är av särskilt intresse i denna uppsats. Enligt arbetsrätten finns ett antal krav och begränsningar som måste be-aktas i skälighetsbedömningen av arbetsrättsliga konkurrensklausuler. 1969 års överenskommelse, 36 och 38 §§ AvtL samt Arbetsdomstolens praxis är de regelverk som bedömningen tar sin utgångspunkt i, där faktorer såsom bland annat bindningstid och kravet på ersättning har visat sig vara av sär-skilt vikt för konkurrensklausulens giltighet. För konkurrensklausuler i rent affärsmässiga avtal saknas som regel an-ledning att göra en jämförelse med 1969 års överenskommelse inom arbets-rätten och utgångspunkt ska tas i 36 och 38 §§ AvtL. Bedömningen kan till viss del liknas vid den arbetsrättsliga där en del gemensamma faktorer att beakta såsom bindningstid, kravet på ersättning etc. kan fastställas. Innebör-den av dessa faktorer kan dock skilja sig åt. Även andra faktorer kan vara av särskild betydelse för skäligheten av associationsrättsliga konkurrensklausu-ler som inte har någon motsvarighet inom arbetsrätten. För kombinerade konkurrensklausuler utgår skälighetsbedömningen från diskussionen kring enligt vilket regelverk som klausulerna ska bedömas och vad som kan tillmätas betydelse i bedömningen. Utifrån vad som har kon-staterats i praxis, förarbeten och doktrin ställs man inför ett vägval. Ska konkurrensklausulerna bedömas enligt arbetsrätten, associationsrätten eller var för sig? Den rådande uppfattningen torde vara att varje klausul ska be-dömas var för sig inom sin avtalsmässiga kontext. Samtidigt finns det en del avvikande strukturer i litteraturen där bland annat Adlercreutz utifrån den praxis som finns på området, har uttalat att större vikt vid ska läggas vid en arbetsrättslig bedömning även på en associationsrättslig klausul i en kombi-nerad situation. Detta pekar även de praktiska konsekvenser som kan uppstå vid kombinerade avtalsrelationer på. Vad som är rätt vägval har dock i slutändan inget definitivt svar. Utifrån en helhetsbedömning kan ett antal omständigheter bli föremål för bedömning. Utgångspunkter från arbetsrätten flyter in i bedömningen av associationsrättsliga konkurrensklausuler i kom-binerade situationer och lägger grunden för skälighetsbedömningen. Därut-över finns också ett utrymme för att lägga till och ändra omständigheter att beakta utifrån varje specifikt fall. Min slutsats är att en del likheter och skillnader kan konstateras mellan arbetsrätten och associationsrätten avseende förbud mot konkurrerande verksamhet och konkurrensklausuler. Utrymmet för att begränsa möjligheten att bedriva konkurrerande verksamhet är inom arbetsrätten och associat-ionsrätten ganska brett. Skillnader föreligger dock för hur förbudet kan komma till stånd och för vilka aktörer. Rättsområdena interagerar i viss mån med varandra, där associationsrättsliga avtal kan leda till arbetsrättsliga im-plikationer och vice versa. Även om konkurrensklausuler inom de olika rättsområdena inte alltid kan beskådas på samma vis, kan deras koppling till varandra vara skäligt att beakta, där utvecklingen av problematiken kan vara fortsatt intressant ur ett framtida utvecklingsperspektiv.