Utvärdering av metoderna DCIP och CSIA för identifiering av nedbrytningszoner för klorerade lösningsmedel : en studie av Färgaren 3 i Kristianstad

Sammanfattning: I Sverige finns många förorenade områden med klorerade lösningsmedel och Färgaren 3 i Kris-tianstad är ett av dem. Där har tidigare legat en kemtvätt som använt sig av PCE (Tetrakloreten), där spill och läck-age har förorenat stora delar av fastigheten. PCE och dess metaboliter har en tendens att förorena stora volymer, vilket gör dessa ämnen svåra att sanera. Detta mastersarbete inriktar sig på att försöka lokalisera föroreningenen och dess nedbrytningszoner med hjälp av DCIP (Direct current induced polarization) och CSIA (Compound speci-fic isotope analysis) på Färgaren 3. Förhoppningen är att kombinationen av de två metoderna kan hjälpa till att övervaka och följa naturlig eller stimulerad nedbrytning i marken vid sanering av klorerade kolväten. DCIP mäter markens elektriska egenskaper och dess uppladdningsförmåga. CSIA mäter isotopförhållandet mellan kolisotoperna 12C och 13C och kan därmed visa på nedbrytningsgraden för PCE i olika delar av marken. Resultaten från IP-mätningarna gav en bra bild av PCE-utbredningen i marken och en PCE-källterm kunde urskiljas. CSIA visade sig vara en bra kompletterande metod till DCIP för att se att nedbrytning pågår och hur stor nedbrytningsgraden är. Koncentrationsanalys av grundvattenprover från respektive brunn där CSIA-analys utförts hjälpte också till att för-stå nedbrytningsgraden ytterligare, genom att studera halterna av de olika PCE-metaboliterna. Dessa metoder till-sammans gav en bra bild över föroreningssituationen i marken där det till stor del gick att avgöra om man befann sig i centrum av källtermen, i utkanten av den eller utanför. Utifrån tidigare DCIP-mätningar på fastigheten utfördes också tidsseriemätningar för att följa förändringar i marken som kunde vara kopplade till pågående nedbrytning. Resultaten indikerar att förändringarna i marken var relaterade till föroreningen, men kanske inte direkt till nedbryt-ningen. Denna studie visar på att metoderna tillsammans är ett bra verktyg för framtida undersökningar för att kart-lägga föroreningssituationen och att övervaka förändringar i föroreningssituation, bl.a. i saneringshänseende.