Att veta vad som gjorts - En kunskaps- och vetenskapsteoretisk analys av straffrättslig bevisteori

Sammanfattning: I detta examensarbete åtar jag mig uppgiften att analysera bevisteori gällande svensk straffprocessrätt utifrån ett kunskaps- och vetenskapsteoretiskt perspektiv. Härvid försöker jag först besvara frågan om vilka idéer eller föreställningar om kunskap som kommer till uttryck i bevisteorin. Jag gör dock inte anspråk på någon uttömmande uppräkning av dessa, utan vill snarare ge en översikt över ett antal sådana idéer. Jag har dessutom försökt visa att kunskaps- och vetenskapsteoretiska argument, formulerade av Sandra Harding och W.V.O. Quine, är applicerbara även på bevisteorin, genom att ställa frågan vilken betydelse dessa argument kan tänkas ha i sammanhanget. För att besvara den förstnämnda frågan har jag gjort en (något översiktlig) beskrivning av bevisningen i svenska brottmål, både vad gäller det processuella och vad gäller bevisföring och –prövning, vilket redovisas i uppsatsens andra kapitel. Jag har därefter försökt att (genom textanalys av bevisteoretiska texter) illustrera bevisning som en form av kunskapsproduktion. Detta beskriver jag i det tredje kapitlet i uppsatsen, där jag fokuserar på vissa kunskaps- och vetenskapsteoretiskt intressanta aspekter. I detta sammanhang argumenterar jag för att kunskapen som produceras genom bevisning är mycket lik den traditionella uppfattningen om kunskap såsom justified true belief, att straffrättsbevisningen (läst som en kunskapsproduktion) är del av en rationalistisk-positivistisk idétradition, att de metoder som används förkroppsligar idéer från Descartes och Bertrand Russell, samt att bevisningen i brottmål, sedd som system, påminner om Charles Sanders Peirces kunskapsteori. I samma kapitel applicerar jag både Hardings och Quines argument på bevisteorin. Gällande Harding finner jag att hennes kritik av ”svag” objektivitet i vetenskapen träffar även den juridiska motsvarigheten, och att hennes lösning, en ”stark” objektivitet, kan anpassas även i juridiska sammanhang. Gällande Quine, vars argument riktas mot den verifikationistiska idén om fasta sanningsvillkor, kommer jag till liknande slutsatser vad gäller argumentets relevans, men att detta inte nödvändigtvis utgör något större problem för domstolars bevisvärdering. Jag finner dock att det finns utrymme för ytterligare, mer specialiserade, studier gällande bägge argument (och deras potentiella lösningar).