Håller den svenska modellen i gig-ekonomin? - En diskussion om giggarnas plats i den kollektiva arbetsrätten

Sammanfattning: Ett växande antal företag har etablerats med affärsidén att genom en app vara en förmedlande mellanhand mellan tjänsteutövare och kunder. Affärsidéen är en del av gig-ekonomin och idag är uttryck som ”ta en Uber” och ”beställa Foodora” en del av det allmänna språkbruket. Gig-ekonomins affärsstruktur utgår från tre aktörer; den arbetspresterande, kunden och plattformsföretaget. Arbetsrättens tillämpningsområde bygger emellertid på det bilaterala anställningsavtalet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Gig-arbetarnas och plattformsföretagens plats i det arbetsrättsliga systemet är därför inte helt tydlig. Placeringen av giggarna blir bland annat viktig eftersom det påverkar huruvida de kan omfattas av kollektivavtal. Frågan blir framförallt aktuell i Sverige där den primära arbetsrättsliga regleringen, pga. den svenska modellen, återfinns i kollektivavtal. Uppsatsen behandlar hur den svenska modellen och den kollektiva arbetsrätten förhåller sig till gig-ekonomin. Uppsatsen sätter ett särskilt fokus på MBL:s tillämpningsområde utifrån partsbegreppen arbetsgivare, arbetstagare och jämställda uppdragstagare. Den arbetsrättsliga gränsdragningen bygger på en social och kulturell föreställning av arbetet som härstammar från industrisamhället. Uppsatsen slutsats är att ett föråldrat arbetstagarbegrepp försvårar den svenska modellens möjlighet att reglera arbetsvillkoren inom gig-ekonomin. De nedärvda föreställningarna om vem som är arbetstagare respektive uppdragstagare gör att giggarnas arbete riskeras att exkluderas från arbetstagarbegreppet, trots att deras situation många gånger kan liknas med en arbetstagares. Gränsdragningen för när giggarna ses som jämställda uppdragstagare blir i dessa fall allt viktigare. Vad begreppet innebär är emellertid inte helt klart. Kollektivavtal för jämställda uppdragstagare aktualiserar dessutom konkurrensrättsliga frågeställningar utifrån EU-rätten.