Att drömma sig bort : En korrelationsstudie om dagdrömmande, emotionsreglering och ålder

Sammanfattning: Olika forskare är eniga om att det är ett vanligt fenomen att vandra i väg i tankarna, vilket påverkar hur vi fungerar i vår vardag, men det finns olika teorier kring varför vi gör det. Studiens syfte var att undersöka om det fanns samband mellan förekomst av mind wandering och emotionsregleringsstrategierna kognitiv omvärdering (reappraisal) och expressiv förträngning (suppression). Deltagarna (N=117) fyllde i Mind Wandering Questionnaire (MWQ) om mind wandering och Emotional Regulation Questionnaire (ERQ) om emotionsreglering. Vi genomförde en regressionsanalys för att undersöka korrelation mellan förekomst av mind wandering och emotionsregleringsstrategierna reappraisal och suppression. I modellen analyserades mind wandering som beroende variabel medan reappraisal, suppression och ålder analyserades som prediktorer. Prediktionen var att individer med högre poäng på kognitiv omvärdering skulle uppvisa lägre frekvens av mind wandering och att individer med högre poäng på expressiv förträngning skulle uppvisa högre frekvens av mind wandering. Studien utgick från kvantitativ ansats och datainsamling gjordes genom en digital enkätundersökning med ett bekvämlighetsurval via sociala medier. Mind wandering korrelerade inte signifikant med varken kognitiv omvärdering eller expressiv förträngning. En post-hoc korrelation upptäcktes mellan mind wandering och ålder som indikerade ett negativt, signifikant samband. Studien fann inget stöd för ett statistiskt signifikant samband mellan mind wandering och emotionsreglering, men däremot verkar ålder vara negativt associerat med förekomst av mind wandering.