The Draft Common Frame of Reference - något för en svensk jurist att lägga på minnet

Sammanfattning: Europeiska unionens (EU) huvudmålsättning är att fri rörlighet av varor, personer, tjänster och kapital ska råda inom unionen. Rättsenigheten inom EU har dock brister och det har observerats att det för en väl fungerande inre marknad hade varit behjälpligt med harmonisering av medlemsstaternas civillagstiftning. För detta ändamål har Europeiska kommissionen initierat utformningen av en gemensam referensram, Common Frame of Reference (CFR), för att utveckla gemensamma principer för och förbättra kvaliteten på den europeiska avtalsrätten. Målet med referensramen är att få till stånd ett regelverk för europeisk avtalsrätt. Europeiska kommissionens arbete med en gemensam referensram gick ihop med ”Study Group on a European Civil Code” och ”Research Group on Existing EC Private Law” och deras försök att göra ett underlag för en gemensam europeisk civilrättskodifikation. I september år 2009 publicerade grupperna Draft Common Frame of Reference (DCFR), som är ett utkast till en gemensam referensram. DCFR innehåller principer, definitioner och modellregler för avtalsrätt, köp och andra särskilda kontraktstyper, utomobligatoriska förhållanden samt sakrätt. I dagsläget är frågan hur mycket av DCFR som kommer att ligga till grund för CFR. DCFR har fått utstå omfattande kritik för att vara för abstrakt utformad. För att referensramen ska kunna anpassas till omständigheterna i ett visst fall verkar detta dock ha varit skaparnas ambition. Kritiker menar att domstolarna får betydande tolkningsmöjligheter och därmed för mycket makt. Det finns även en risk att DCFR inte leder till harmonisering då abstrakta regler försvårar konform tolkning i medlemsländernas olika rättstraditioner. DCFR kritiseras även för att områden utanför avtalsrätten reglerats, trots att det är avtalsrätten som kommissionen vill harmonisera och den europeiska uppfattningen är klarare på avtalsrättens område då detta rättsområde genomgått omfattande gemenskapsrättsforskning. I dagsläget granskar europeiska kommissionen DCFR för att identifiera vilka delar de vill använda i en gemensam referensram. I Sverige har utkastet redan fått särskild betydelse då DCFR:s regler använts i domskälen i NJA 2009 s. 672. Ledande svenska akademiker på området anser att Sverige nu fått en ny rättskälla att använda i de fall regler inte finns att tillgå i det svenska rättssystemet. På gemenskapsnivå diskuteras just nu vilken form CFR ska ha. Mycket talar för att referensramen kommer att användas som ett icke-bindande hjälpmedel för EU:s lagstiftande organ på avtalsrättens område, vilket Sveriges Riksdag stödjer. Civilrättsliga områden utanför avtalsrätten verkar inte beröras i en framtida gemensam referensram. Då alla utom skaparna av DCFR verkar överens om att arbetet endast ska få betydelse på avtalsrättens område borde en svensk jurist endast använda verkets avtalsrättsliga regler.