Sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn och deras föräldrar inom hälso- och sjukvården

Sammanfattning: Möten mellan sjuksköterska och barn återfinns inom de flesta verksamheter, eftersom barn är en stor patientgrupp inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskans kunskap och erfarenhet har avgörande betydelse för hur dessa möten avlöper. Det är av stor vikt att barns möten med sjuksköterskan blir en positiv erfarenhet, eftersom en negativ händelse kan få livslånga konsekvenser genom att barnet undviker hälso- och sjukvården under resten av sitt liv. Följden av ett negativt möte kan också bli att barnets kommande möten kräver mer resurser, såsom fler och längre möten och mer personal, resurser som annars kan vara till nytta för fler barn. Sjuksköterskan bör individanpassa mötet utifrån barnets individuella utvecklingsnivå och involvera barnet och familjen, som kan bestå av flera medlemmar. Detta kan göras genom att sjuksköterskan avsätter tillräckligt med tid, befinner sig på barnets nivå och anpassar kommunikationen, kanske med lek. Ett gynnsamt läge uppstår då för att familjen skall känna sig och vara delaktiga i vården, och en trygg och tillitsfull relation skapas för alla inblandade. Undersökningar och behandlingar underlättas när sjuksköterskan och familjen samarbetar. Hur mötet avlöper beror till stor del på sjuksköterskans kunskaper och erfarenheter. Kunskap är grunden för sjuksköterskans yrke och en sjuksköterska blir aldrig fullärd utan behöver söka ny kunskap hela tiden. Ett primärt sätt för sjuksköterskan att göra det, är med reflektion. Reflektion kan ske enskilt, med kollegor och andra yrkesgrupper. Vid reflektion ökar sjuksköterskans kunskap genom att hen tar del av någon annans erfarenhet och reviderar den och gör den till egen ny kunskap. Författarna anser att de resultat som framkommit kan användas som verktyg vid möten mellan sjuksköterskor, barn och deras föräldrar.