Koncentrationer av mjölkurea, våmammoniak och urinurea vid olika halter av kalium i foderstaten till mjölkkor

Sammanfattning: Analys av mjölkurea används idag som ett hjälpmedel i utfodringen till mjölkkor och kan användas för att övervaka kväveutsöndringen då det finns samband mellan kväveinnehållet i mjölk och urin. Sambandet mellan mjölkurea och urinurea kan påverkas av foderstatens sammansättning och egenskaper hos olika fodermedel. Syftet med detta examensarbete var att undersöka effekten av kaliumkonsumtion på urinvolym, vattenkonsumtion och kvävemetabolism med avseende på våmammoniak, mjölkurea och urinurea, samt att följa variationen av våmammoniak och mjölkurea under dygnet. Sex kor av rasen Svensk röd och vit boskap användes i ett change-overförsök. Under försöket fick alla kor samma grundfoderstat med ca 12,2 MJ omsättbar energi och 170 g råprotein per kg torrsubstans, utfodrad på en individanpassad nivå för att täcka energibehovet vid försöksstart. Försöksbehandlingarna utgjordes av tillsats av kalium i form av kaliumbikarbonat, KHCO3, till foderstaten. För behandling Låg (L) var totalfoderstatens kaliumhalt 11,9 g K/kg ts, för Medel (M) 23,3 g K/kg ts och för Hög (H) 32,7 g K/kg ts. Både vattenkonsumtionen och urinproduktionen ökade signifikant när kaliumkonsumtionen ökade. Konsumtionen påverkade inte koncentrationen av ammoniak i våmmen signifikant. Under dygnet gav varje utfodringstillfälle upphov till en ökning i koncentrationen av ammoniak. Mängden ureakväve som utsöndrades med urinen var signifikant lägre för H jämfört med L. Behandling H gav signifikant lägre ureakoncentration i mjölken jämfört med L och M, som mest var skillnaden 0,7 mM. De högsta topparna i koncentrationen av våmammoniak följdes av toppar i mjölkureakoncentrationen ca tre timmar senare. Skillnaden mellan den högsta och lägsta koncentrationen av mjölkurea under dygnet var 1,4 mM. Med en foderstat som gav stor urinmängd sjönk mjölkureakoncentrationen, vilket visade på mindre urinkväveavgång än vad som var fallet.