“Fuck it, sorry boys, jag mår skit” : En intervjustudie av unga killars vänskapsrelationer och samtal om känslor

Sammanfattning: Denna studie riktar ljuset mot unga killars känsloliv och behov av emotionella samtal, samt hur detta präglas av manlighetsnormer. Tidigare forskning har visat att unga killars vänskapsrelationer påverkas av maskulinitetsnormer vilket begränsar killars känslouttryck och förmåga att prata om känslor. Det finns också forskningsresultat som visar att unga killar har svårt att sätta ord på sina känslor samt att de framför allt använder flickvänner för samtal om känslor. Syftet med denna studie är att studera hur unga killar hanterar känslor. Frågeställningarna utgår från studiens unga killar och undersöker deras uppfattningar om känslor, deras strategier för att hantera känslor, samt vilken betydelse samtal om känslor har för deras vänskapsrelationer. Det empiriska materialet består av intervjutext från kvalitativa semistrukturerade intervjuer med elva killar i åldrarna 17–20 år. Materialet har analyserats utifrån Arlie Hochschilds känsloteorier, Peter Berger och Thomas Luckmanns institutionsbegrepp samt Göran Ahrnes teorier för organisering av vänskapsrelationer. Resultatet visar att unga killars känslouttryck begränsas dels av känsloregler, dels av maskulinitetsnormer. Killarna hanterar sina känslor med hjälp av agerande för att dölja känslor, eller reglering för att förändra eller förtränga känslor. Trots att killarna i studien vill samtala mer om känslor, och trots att de vill ha vänskapsrelationer som innefattar ett ömsesidigt ansvar för känsloarbete, uppger killarna att de har svårt att både berätta och fråga om känslor. Analysen visar att unga killar anser att det är tillräckligt att ha en vänskapsrelation som syftar till ett känslomässigt utbyte. Slutsatsen är att känslor och samtal om känslor är en central men inte avgörande del av vänskapsrelationer, men att detta inte innebär att nära vänskapsrelationer är organiserade utifrån behovet att samtala om känslor.