Ambulanspersonalens upplevelse och hantering av stress inom den prehospitala akutsjukvården : en litteraturstudie

Detta är en Magister-uppsats från Sophiahemmet Högskola

Sammanfattning: Bakgrund: Arbetsmiljön för ambulanspersonal är frekvent präglat av stress, trauman och stressfulla situationer som kan leda till både psykiska och fysiska sjukdomar. Hantering och åtgärder mot stress är av stor vikt för att behandla och motverka ohälsa. Vid en allt ökad belastning inom ambulanssjukvården ställs höga kvar på ambulanspersonalen att utföra uppgifter under tidspress, stress och vid lite vila mellan arbetspassen och ärenden. Miljön ambulanspersonalen vistas i har en inverkan på stressnivåerna. Känslan av sammanhang är en central punkt för välmående hos ambulanspersonalen. Stress har en påverkan på ambulanspersonalens funktionsförmåga som kan komma att påverka patientsäkerheten och omvårdnaden för patienten. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa ambulanspersonalens upplevelse och hantering av stress.  Metod: Metoden som använts i studien är en litteraturöversikt med systematisk ansats där kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades. Sammanlagt användes 15 vetenskapliga artiklar för att besvara syftet.  Resultat: Resultatet delades in i fyra kategorier och totalt åtta underkategorier. Stress och dess påverkan på ambulanspersonalen, patientsäkerhet, utlösande faktorer för stress samt hantering av stress. De huvudsakliga utlösande faktorerna för stress var vårdande av barn samt förlossning, stressorer kopplat till miljön, bristande erfarenhet samt hot och våld. Stress och dess påverkan på ambulanspersonalen kan bero på fysiologiska samt psykologiska aspekter. Stress visade sig bidra till både fysisk och psykisk ohälsa vilket påverkar ambulanspersonalens sociala liv. Stressen hade också en påverkan på patientsäkerheten där stress kan vara en faktor till vårdskada. Ambulanspersonal påverkad av stress ansågs ha en negativ effekt på omvårdnaden. Individuell preferens förkom av vad ambulanspersonalen själva ansågs passa bäst gällande copingstrategier. Slutsats: Stress och stressorer är komplext och individuellt. Gemensamma stressorer ses till bland annat vårdande av barn, förlossning, vårdmiljön samt hot och våld. Stressad ambulanspersonal verkar sämre och effekten ses i privatlivet, den egna hälsan samt patientsäkerheten och omvårdnaden. Adekvat träning i stresshantering är indicerat och behovet av ytterligare forskning ses fördelen i ambulanspersonalens samt patienternas välmående, fritt från vårdskador.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)