Programmering som medel för fördjupad relationell problemlösning i matematik

Sammanfattning: Avsikten med denna kunskapsöversikt är att undersöka hur programmering som didaktiskt medeli matematikundervisningen kan fördjupa relationell problemlösning. Programmering är ett aktuellt digitalt medel som numera ingår i matematikkurserna både på grundskole- och gymnasial nivå (Skolverket, 2018; Skolverket, 2019). Skolinspektionen (2019) pekar trots detta på en utebliven användning av programmering på skolorna. Det gjorde oss fundersamma att programmeringstillägget å ena sidan anses aktuellt att införa medan det å andra sidan inte implementeras i undervisningen i någon längre utsträckning. Funderingarna kom sedermera att inspirera oss till att undersöka vilken påverkan programmering har på elevernas lärprocess. Kunskapsöversikten fokuseras kring det matematiska delmomentet problemlösning där Richard R. Skemps artikel Relational Understanding and Instrumental Understanding (1976) har fungerat som ett genomgående stöd. Skemp beskriver problemlösningsförmågan genom begreppen relationell respektive instrumentell förståelse. De studier som granskats i detta arbete har framförallt fokuserats kring den relationella förståelsen. Enligt diverse forskare såsom Bostic och Yee (2014), Castledine och Chalmers (2011) samt Stigberg och Stigberg (2020) utvecklar programmering bl.a. elevers resonemangsförmåga, logiska tänkande, kontextualisering och kommunikativa förmåga, vilket Ardito, Mosley och Scolling (2014), Loong (2014), Utomo (2020) m.fl. i sin tur menar utvecklar den relationella förståelsen. Cervesato, Gonzalez och Kumar (2014) beskrev problemlösning som sker genom relationell förståelse som relationell problemlösning, vilket är det begrepp som används i detta arbete. Då frågeställningen utgörs av två delar - relationell problemlösning samt programmering - anpassades sökningarna därefter. Sökprocessen baserades på de rekommendationer som anges i Backmans (2016), Fribergs (2017a) samt Thuréns (2019) metodlitteratur. Sökningarna genererade källor som till större del behandlade en av de två delarna åt gången vilket gjorde att vi fick jämföra samt synkronisera resultaten med varandra och därefter dra slutsatser. De slutsatser som drogs visade att användning av programmering i matematikundervisningen främjar ett långt större antal kompetenser och förmågor än enbart stärkning av elevernas digitala kompetens vilket Regeringskansliet (2017) framförde som huvudsakligt argument för programmeringstillägget.