Emissionsgaranter - Är garanterade nyemissioner garanterat garanterade? En studie om emissionsgaranters nytta och tillförlitlighet

Sammanfattning: Ett allt mer vanligt förekommande fenomen är att företag i samband med nyemissioner anlitar företag eller privatpersoner som garanter. Om inte alla nyemitterade aktier tecknas av nuvarande aktieägare eller andra investerare och emissionen följaktligen riskerar att inte bli fulltecknad förpliktigar avtalet med garanten denne att teckna de resterande aktierna. Många garanter kräver i utbyte höga ersättningar, vilket gör att företag kan lägga upp till 12 % av emissionsbeloppet på kostnader för garanter. Problem uppstår då brister sker i kreditbedömningen av garanterna och dessa inte kan uppfylla sina förpliktelser, vilket också varit en orsak till att vissa av de företagen sedan har gått i konkurs. Om dessutom informationen till aktieägarna är bristfällig, kan dessa förledas att tro att en nyemission är garanterad, då i själva verket garanternas kreditvärdighet kan ifrågasättas. Vårt syfte är att beskriva den funktion emissionsgaranter fyller samt bedöma om företagens eller fondkommissionärernas prövning av deras tillförlitlighet är tillräcklig. Vidare avser vi att utvärdera de övriga lösningar som finns att tillgå för att säkerställa emissioners fullteckning. Slutligen hoppas vi kunna bedöma vilket alternativ som är mest gynnsamt för berörda parter. För att få olika intressenters uppfattning och aspekter på garantianvändningen har intervjuer genomförts med personer som på olika sätt kommit i kontakt med användandet av garanter. Vi har dessutom genomfört en kvantitativ studie som belyser skillnader i emissionskostnaderna och nivå på teckningskursen mellan garanterade och ickegaranterade nyemissioner. För att få en uppfattning om juridiska hänsynstaganden har vi studerat aktuella lagrum och aktuell doktrin samt rapporter från Finansinspektionen. Resultatet av studien är att garanter fyller en viktig funktion och att vissa företags efterfrågan på dessa är stor. De alternativ till garanter som finns att tillgå kan inte betraktas som likvärdiga, vilket gör att de inte kan ersätta garanter. Då det tidigare förekommit fall där garanter inte har uppfyllt sina förpliktelser har det idag lett till högre krav på att garantier säkerställs samt till en ökad bevakning från Finansinspektionens sida. Det saknas dock fortfarande uttryckligt kvar på säkerställande vilket lämnar visst utrymme för en skönsmässig bedömning hos fondkommissionärerna eller emittenterna och det finns därmed alltid en risk att det utrymmet missbrukas.