Bedömningen av barnets bästa i tvister om vårdnad, boende och umgänge när det har förekommit våld i hemmet

Sammanfattning: Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka hur våld, riktad mot någon annan familjemedlem än barnet, påverkar bedömningen av barnets bästa i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Denna fråga inkluderar avvägningen mellan frågor om vårdnad, boende samt barnets rätt till umgänge med en förälder å ena sidan, och den våldutsatta kvinnans rätt till skydd å andra sidan. Det handlar alltså inte bara om barnets upplevelse av våldet som sådant. Med våld mot annan familjemedlem än barnet avses, i förevarande studie, våld mot mamman. Utgångspunkten i svensk rätt är att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Föräldrabalkens regler bygger på uppfattningen om gemensamt föräldraansvar och att det i de allra flesta fall är bäst för barnet att ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Barnets rätt till båda sina föräldrar får dock inte innebära att barnet riskerar att fara illa. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller annars far illa. När det i ett mål om vårdnad, boende och umgänge framkommer uppgifter om våld i familjen ska en riskbedömning göras. I dessa situationer är det domstolens respektive socialnämndens antaganden och bedömningar som blir avgörande. Avsaknaden av en tydlig definition av begreppet barnets bästa kan medföra tolkningar som bygger på presumtioner om vad som i allmänhet är bra för barn. Detta utan att en närmare precisering av vad barnets bästa för det enskilda barnet innebär. Resultatet från intervjuerna visar att ett påstående om att ett barn har bevittnat våld mot en närstående vuxen vägs in i bedömningen, om övergreppen har varit allvarliga och i en sådan omfattning att barnet uppenbarligen riskerar att fara illa. Avvägningen mellan barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar och risken för att barnet far illa synes vara svår att göra. I en del fall kan domstolen göra bedömningen att vårdnaden ska tillerkännas en förälder ensam, medan i andra fall kan bedömningen göras att gemensam vårdnad och umgänge ändå är bäst för barnet. Det förefaller oklart hur förekomsten av våld i familjen påverkar utgången i tvister om vårdnad, boende och umgänge. En annan fråga som aktualiseras i samband med bedömningen av barnets bästa i vårdnads- och umgängestvister är hur avvägningen mellan kvinnans rätt till skydd och frågan om barnets behov av en nära och god kontakt med båda sida föräldrar görs. Resultatet från intervjuerna med domare visar att avvägningen mellan dessa två frågor är svår att göra. Ett beslut om gemensam vårdnad och umgänge i en situation där mamman och barnet har ett skyddsbehov påverkar levnadsförhållandena för dem. Detta inte minst på grund av att den rättsliga vårdnaden om barnet innebär gemensam bestämmanderätt i frågor som rör barnet. Likaså är barnets umgängesrätt förenad med risk för att umgängesföräldern får reda på var barnet och mamman befinner sig. Frågorna är komplexa och måste avgöras efter en noggrann bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Det går dock inte att skilja den ena frågan från den andra.