Kamratposten och miljön -en studie av miljödiskursen i Kamratposten 1993-2003

Sammanfattning: 1992 höll FN ett toppmöte om miljö- och utvecklingsfrågor i Rio de Janeiro med representanter från länder världen över. Resultatet av mötet blev bland annat en internationell överenskommelse, Agenda 21, som behandlar barn och ungdomars roll i arbetet med miljö-och rättvisefrågor. Massmedier av olika slag är den huvudsakliga kanal genom vilken bilder av miljöproblemens art och förslag till lösningar förmedlas varför de massmedier som riktar sig till barn är viktiga för deras engagemang och förståelse då det gäller miljöfrågor. Syftet med den här studien är att beskriva och analysera den bild av miljö och miljöfrågor som kommuniceras till barn och ungdomar genom att analysera miljödiskursen i tidskriften Kamratposten. Målet har varit att få en uppfattning om vilken samlad bild av miljö och miljöfrågor som denna miljödiskurs skapar och förmedlar till tidskriftens läsare. Efter en analys av sammanlagt 77 artiklar under perioden 1993-2003 är mitt övergripande intryck att tidskriftens ambition är att förmedla en så hoppfull bild som möjligt av miljösituationen i Sverige och i världen, dock med fokus på Sverige. Kamratpostens miljödiskurs förmedlar oftast de miljöfrågor som tas upp i olika artiklar på ett reflekterande och nyanserat sätt. Fokus ligger på de individnära miljöfrågorna som kan ses som lättast att ta till sig och relatera till sitt vardagsliv och en tendens att undvika de mer svårdefinierade miljöfrågorna som exempelvis den om energianvändning och växthuseffekten är tydlig. Detta kan å ena sidan ses som positivt för den hållbara utveckling som är målet med Agenda 21 att den bild som framställt är att det finns lösningar på miljöproblem och att det därför kan vara värt att engagera sig i att hitta dessa lösningar. Å andra sidan kan risken med att det är en allt för lättsam bild som förmedlas vara att det kan ge en känsla av att miljöproblemen inte behöver tas på allvar. Att förmedla frågorna på ett sätt som uppmuntrar till engagemang torde hur som helst vara ett sätt att få barn och ungdomar att vilja vara med i arbetet med att nå en hållbar utveckling.