Politisk, privat eller professionell praktik? – Om ideellt arbete på kvinnojour

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att belysa enskilda ideella jourkvinnors syn på kvinnojoursrörelsen och på sitt engagemang i denna rörelse. Följande frågeställningar ligger till grund för uppsatsen:  Vilka motiv uppger jourkvinnorna för sitt ideella engagemang i kvinnojouren?  Hur ser de på sitt uppdrag?  Hur ser de på kvinnojourer som verksamhet och rörelse?  Hur förhåller sig jourkvinnorna till bärande element i kvinnojoursrörelsen? De flesta kvinnojourer i Sverige drivs av ideella föreningar och utför dagligen ett mer eller mindre frivilligt socialt arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Jourkvinna är den vanligaste titeln på frivilligt engagerade på ideella kvinnojourer. De svenska kvinnojourerna är sprungna ur 1970-talets västerländska kvinnorörelse. De kan alltså betraktas som en förlängning, eller förgrening av en internationell kvinnorörelse. På så vis kan kvinnojourer tillskrivas ett hemmahörande i en social rörelse samtidigt som de också innehar en funktion som välfärdsutförare med rötter i ett frivilligt socialt arbete. Genom att placera kvinnojourer i denna specifika skärningspunkt är det möjligt att beskriva kvinnojoursrörelsen som en säregen social rörelse. Kvinnojoursrörelsens historiska och organisatoriska egenart är grunden för uppsatsens teoretiska ramverk som utgår ifrån forskning om frivilligt socialt arbete, teorier om sociala rörelser och bärande element specifika för kvinnojoursrörelsen, så som: separatism, empowerment, systerskap, kvinna-till-kvinna med mer. Studien baseras på kvalitativ metod och fem djupintervjuer med fem jourkvinnor. Intervjumaterialet har sedan analyserats med tematisk analys. Uppsatsens slutsatser visar på tendenser av individualisering och professionaliseringsmotiv bland resonemang hos jourkvinnor med kortare erfarenhet, medan jourkvinnor med längre erfarenhet har en tydlig ideologisk rörelseidentitet som motiv för sitt engagemang. Ett utmärkande resultat är dock att jourkvinnorna på ett eller annat sätt förhåller sig till vad jag formulerar som bärande element i kvinnojoursrörelsen. Genom jourkvinnornas berättelser framträder kvinnojoursvärlden som en specifik kontext oavsett förekomsten av olika bakomliggande motiv till jourkvinnouppdraget och vare sig jourkvinnorna väljer att betrakta kvinnojouren som professionell verksamhet eller social rörelse, eller ett filantropiskt eller politiskt projekt. Detta resultat går att tolka som en tendens till fragmentisering av kvinnojoursrörelsen, eller en förnyelse av den beroende på vilket perspektiv som används.