Storskalig elektrifiering av bilar och dess påverkan på Sveriges elnät

Sammanfattning: Ett mål i Sveriges klimatpolitiska handlingsplan är att minska transportsektorns utsläpp av växthusgaser med minst 70 procent till år 2030 jämfört med år 2010. En viktig åtgärd för detta är elektrifiering av fordon. Syftet med denna rapport är att undersöka hur en elektrifiering av personbilsflottan kan påverka Sveriges elnät. Detta görs genom att studera hur Sveriges elnät ser ut idag, vilka utmaningar Sveriges elförsörjning står inför, vad som skulle hända om elektrifieringen av personbilsflottan skedde omedelbart, samt om förutsättningarna för elektrifiering skiljer sig åt mellan norra och södra Sverige. En trolig utveckling är att elförbrukningen kommer öka mycket under de kommande åren tillföljd av en omfattande elektrifiering. Laddbara fordon i trafik har ökat stadigt de senaste tio åren. Denna snabba utveckling visar på ett behov av förståelse för hur en snabb omställning av personbilsflottan kan påverka elnätet. Detta undersöks med hjälp av en modell av elnätet som skapats i Excel. Modellen används för att ta reda på hur effekttillgången hade sett ut om alla fossildrivna personbilar i Sverige under 2020 ersattes med elbilar. Resultatet av studien visar att effektbehovet till följd av elektrifiering av personbilsflottan skulle vara betydligt större i södra än i norra Sverige. Vid den simulerade elektrifieringen ökade importbehovet i södra Sverige markant, trots att det redan innan elektrifieringen var stort. Nettoexporten i norra Sverige minskade något till följd av elektrifieringen. Förändringen var dock betydligt mindre i norr än i söder. Både innan och efter elektrifieringen nettoexporterade Sverige el, men exporten minskade med drygt 13 TWh. Vidare kunde importbehovet täckas i alla elområden förutom i SE4, där det uppstår eneffektbrist under 77 timmar av året. Används även effektreserven minskar denna siffra till 62 timmar. Detta resultat inkluderar inte import från Tyskland, Polen och Litauen. Vid maximalt utnyttjad överföringskapacitet från dessa länder sjunker tiden för effektbrist till 18 timmar. Under många av de timmar som effektbrist uppstår i SE4 är överföringskapaciteten i snittet mellan SE2 och SE3 fullt utnyttjad. För att minska risken för effektbrist skulle en lösning vara att öka denna kapacitet för att kunna importera mer el från norra Sverige där en stor del av elproduktionen sker. En ytterligare åtgärd kan vara ökad elproduktion i södra Sverige.