Användning av verb hos förskolebarn med språkstörning i jämförelse med ålders- och språkmatchade barn

Sammanfattning: Verben är centrala i grammatiska strukturer i språket, det är verben som bestämmer vilka andra ord som ska finnas med i en mening. Denna ordklass representerar rörelse och dynamik ~ språket och gör det levande. Men verben är också komplexa och vållar barn med SLI särskilda problem. Att lära sig verb är inte enkelt eftersom verben ska behärskas morfologiskt, semantiskt och syntaktiskt. Många studier har fokuserat på morfologi, men det är också viktigt att undersöka semantiska aspekter av verbanvändning. I detta arbete undersöks därför verbanvändning hos barn med SLI ur ett semantiskt perspektiv. Materialet som arbetet bygger på består av spontantalsdata från 20 dialoger mellan tio barn med SLI och l O åldersmatchade respektive l O språkmatchade barn, alltså totalt 30 barn. Författaren har undersökt vilka skillnader som finns inom och mellan dialogerna beträffande antal ord, användning av verb och kärnverb samt om det funnits något samband beträffande mått på verbanvändning och andra mått på grammatik. Resultatet visar att gruppen bestående av barn med SLI skiljer sig signifikant från gruppen med ålderskontroller, men ligger på samma nivå som gruppen med språkkontroller på alla mått som gäller verbanvändning och verbvariation, dvs. färre verb totalt och fårre olika verb. Barnen med SLI förlitar sig i högre utsträckning på kämverb. Det finns inga signifikanta skillnader mellan kontexterna, däremot finns tendenser.