Museal nationalromantik, traditionsbärare och festivalpolskor : Kampen om folkkulturens mening

Sammanfattning: Denna uppsats handlar om folkkulturens mening och dess relation till nationalism. Högerradikala partier prioriterar frågor om kultur och vill bevara traditioner och återvända till ett etniskt homogent Sverige. Kaminsky menar att folkkulturen per definition är kopplad till nationalism genom sin relation till historia och önskan om att bevara. Men samtidigt demonstrerar utövare av folkkultur mot nationalism. Det tycks finnas en konflikt om folkkulturens mening och därför är syftet med denna uppsats att närmare undersöka hur meningen av folkkultur konstruerats diskursivt i samhällsdebatten och inom folkmusik- och folkdansrörelsen. För att besvara syftet har 6 intervjuer genomförts och analyserats tillsammans med två dokumentärprogram och 15 debatt-, och nyhetsartiklar, onlinematerial såsom hemsidor och inlägg i Facebookgrupper, samt en del direkta inblickar i fältet i form av etnografiska observationer. Jag har använt mig av Laclau och Mouffes diskursteoretiska perspektiv för att analysera hur mening konstrueras diskursivt och kampen om mening som enligt detta perspektiv är att betrakta som politisk. För att analysera den affektiva dimensionen av denna kamp har jag använt mig dels av psykoanalytiska bidrag om njutande och fantasier och dels av Ahmeds sätt att förstå känslor som sociala och analysera vad känslorna gör. Analysen har visat att folkkulturens mening är mångtydig och präglas av en konflikt. En del utövare försöker genom att betona genrens ständiga föränderlighet och öppenhet undkomma eller utmana en nationalistisk användning och meningskonstruktion. Samtidigt finns inom fältet också traditionsbärare eller bevarare, vars synsätt på bevarande på vissa sätt kommunicerar med en nationalistisk nostalgi. De utmanar istället den nationalistiska diskursen genom att konstruera folkkulturen som inkluderande och intresset för den egna kulturen som en del av en öppenhet för andras.