Underkastad eller överraskad : Investering som alternativ till amorteringskrav

Sammanfattning: De svenska hushållen har idag en rekordstor skuldsättning, där bolån ofta utgör den största delen av hushållens skuld. Värdet på bostäder har ökat kraftigt sedan början på 1980--‐talet, vilket är en starkt bidragande anledning till den ökade skuldsättningen. I ett försök att kyla ner prisutvecklingen på bo--‐ städer införde finansinspektionen ett bolånetak under år 2010. Dock fick detta inte den önskade effekten utan ledde istället till att andelen blancolån ökade, medan storleken på bolån minskade. Detta har lett till att ett eventuellt amorteringskrav börjat diskuteras. Amorteringskravet skulle leda till att skuldsättningen minskar, men frågan är om det är det bästa sättet för hushållen att få ner sin skuldsättning. Skuldsättningsgraden kan påverkas på två sätt: antingen genom att minska hushållet skulder eller genom att öka hushållets egna kapital. Att tvinga hushållen att amortera innebär att de måsta använda sitt begränsade kapital till att betala av på sitt lån när de istället skulle kunna använda kapitalet till investeringar. Hushållen skulle på så sätt kunna skapa sig en högre nettoförmögenhet, genom till exempel investeringar på aktiemarknaden. Om man väljer att kliva ifrån amorteringskravet blir frågan för hushållen hur de ska välja att fördela sitt kapital på amortering och alternativinvestering. Hushållen står alltså inför ett portföljval där portföljen består av amortering och alternativinvestering. Syftet med studien är att undersöka om en investering på aktiemarknaden, historiskt sett, gett en överavkastning och högre nettoförmögenhet än amortering av ett bostadslån. Syftet är även att komma med en rekommendation på fördelning av eget kapital mellan amortering av bostadslån och investering på aktiemarknaden. Ett antal avgränsningar görs i studien. Dels ses inte bostaden som en tillgång i sig, detta i sin tur leder till att ingen hänsyn tas till hävstångseffekten på den del av kapitalet som är investerat i fastigheten och därigenom incitamentet att inte amortera. Dessutom görs en avgränsning i delen med risk av portföljen, då den endast kan innehålla amortering och aktier. Resultatet visar att en investering på aktiemarknaden gett en kraftig överavkastning och högre nettoförmögenhet än vid amortering. Vidare visar resultatet att aktiemarknaden varit väldigt mycket mer volatil än avkastningen från att amortera. Detta syns på exempelvis värdeackumulering som har gått upp och ned, medan den för amorteringen varit helt linjär. När det gäller den optimala portföljen visar resultatet att om bolåneräntan är låg och man förväntar sig en låg avkastning på aktiemarknaden så ska den absoluta majoriteten av kapitalet allokeras till amortering, men allt eftersom en av variablerna ökar bör mer och mer kapital tillföras aktiemarknaden. Dessutom visar resultatet att på grund av ränteavdraget som hushållen får genomföra i Sverige uppstår situationer när inget kapital ska fördelas till amortering. Dessa situationer uppstår när differensen mellan den riskfria räntan och bolåneräntan är mindre än 30 procent av bolåneräntan. Slutsatsen som dras från resultatet är att amortering bör ske när räntan är låg och förväntningarna på aktiemarknaden är låga. Detta eftersom ränteavdraget gör att avkastningen på att amortera hamnar under den riskfria räntan vid höga bolåneräntor. Hushållen bör dock ha i åtanke att amorteringen inte innebär någon tillgångsspecifik risk för värdeackumulationen, men det gör alternativinvesteringen. Hushållen bör således fundera kring sin riskaptit i sitt val av amortering eller alternativinvestering.