Kommunal planering och genomförande av grön infrastruktur i bebyggd miljö

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vad grön infrastruktur innebär, varför det är nödvändigt med grön infrastruktur i urbana miljöer samt vad rätten spelar för roll för att främja en sådan utveckling. Till grund för etablering av grön infrastruktur ligger såväl internationella bestämmelser och nationell lagstiftning som myndighetsutlåtanden. Det huvudsakliga ansvaret för implementering och tillämpning ligger på myndigheter där Sveriges kommuner har en avgörande roll. Sverige präglas av ett kommunalt självstyre som främjar det lokala deltagandet. Som grund för den första delen i studien har främst använts lagstiftning, förarbeten och i förekommande fall praxis, men även övrigt material i form av myndighetsutlåtanden, offentlig information från kommuners hemsidor samt litteratur har haft betydelse. Den andra delen av studien har baserats på en fältundersökning mellan två olika kommuner i Norra Sverige. Syftet med fältstudien var att jämföra det praktiska arbetet med grön infrastruktur mellan kommunerna och med gällande rätt. Resultatet visar att arbetet med grön infrastruktur varierar mellan kommunerna beroende på faktorer som tillgänglig kompetens och vad som läggs i begreppet grön infrastruktur. De gränsöverskridande miljöproblem som kan adresseras med hjälp av grön infrastruktur förutsätter samarbete i och mellan kommuner. Många kommuner jobbar dock endast med åtgärder inom kommunens geografiska gränser och samråd mellan kommunerna saknas. De svenska miljökvalitetsmålen och då främst ”en god bebyggd miljö” är relevanta för utvecklingen av grön infrastruktur i urbana miljöer, men få kommuner har valt att bryta ner målet till kommunal nivå med motiveringen att det redan under de nationella målet finns delmål att sträva mot. Att prioritera utvecklingen grön infrastruktur möter också konkurrens inom den kommunala budgeten. Den rättsliga ramen för planer och förvaltning för en grön infrastruktur är plan-och bygglagen (2010:900). För att främja utvecklingen av grön infrastruktur är det viktigt att lagen ger utrymme för förtätning av grönområden, skydd för biologisk mångfald, naturskyddsåtgärder och övriga åtgärder i strävan mot en hållbar utveckling. Studien visar inga tecken på att hinder mot denna utveckling föreligger i de undersökta kommunerna. Dock tycks plan-och bygglagen endast fungera som vägledning på området.