Behandling av HER2-positiv bröstcancer med antikroppen trastuzumab emtansin (T-DM1) : En undersökning av läkemedlets effektivitet och relationen till biomarkörer med avseende på överlevnaden hos HER2-positiva patienter

Sammanfattning: Bröstcancer räknas idag till den vanligaste cancerformen bland kvinnor. År 2018 avled drygt 1400 personer till följd av sjukdomen, nästan alla som avled var diagnostiserade med metastaserad bröstcancer. Överlevnaden för bröstcancer är starkt kopplad till tumörstadiet vid diagnos, en tidig upptäckt är därför förenad med en bättre prognos. Human epidermal growth factor receptor 2 (HER2) är en tyrosinkinas receptor som kan hetero- eller homodimerisera med andra receptorer i samma familj, vilket är starten för en intracellulär signaleringskaskad genom olika signaleringsvägar som sedan leder till olika cellsvar såsom anti-apoptos, differentiering, proliferation och överlevnad. Denna receptor är överuttryckt i 20-30% av all bröstcancer, såkallad HER2-positiv bröstcancer. HER2-positiv bröstcancer är en aggressiv och snabbväxande bröstcancerform, förknippad med utveckling av metastaser. Vid metastaserad HER2-positiv bröstcancer ges så kallade målinriktade läkemedel, såsom antikroppar riktade mot HER2. En av dessa antikroppar är den monoklonala IgG antikroppen trastuzumab emtansin (T-DM1), vilken är konjugerad till en cytotoxisk molekyldel (DM1). Syftet med detta examensarbete var att undersöka om läkemedlet T-DM1 är effektiv som behandling i avseende på överlevnaden hos patienter med metastaserad eller avancerad HER2-positiv bröstcancer, samt att undersöka vilken relation HER2-associerade tumörbiomarkörer har för effektiviteten av läkemedlet. För att besvara frågeställningens syfte valdes fyra kliniska studier ut från den medicinska referensdatabasen PubMed. Dessa studier undersökte effektivitetsparametrarna; progression free survival (PFS), overall survival (OS) eller objective response rate (ORR) som antingen primär eller sekundär endpoint. Studiernas resultat tyder på att T-DM1 är effektiv som behandling mot HER2-positiv metastaserad bröstcancer där patienter tidigare har fått behandling i den metastaserade bröstcancerfasen då den PFS var längre för patienterna vars behandling bestod av T-DM1 jämfört mot de patienter som fick kontrollbehandling. Det är svårt att dra någon generell slutsats om hurvida T-DM1 effektivitet är kopplad till olika biomarkörer i HER2-signaleringsvägen eftersom endast tre studier har undersökts i detta syfte, dock tyder det på att ett uttryck av HER2 mRNA över median är förenat med längre PFS med T-DM1 behandling. Vidare sågs inget samband för varken PTEN-status eller PIK3CA-status i avseende på överlevnaden eftersom T-DM1 verkade vara effektiv oavsett uttryck. Dock behöver mer forskning utföras för att undersöka relationen mellan överlevnaden och PIK3CA-status, då muterad PIK3CA verkar vara förenat med en sämre prognos. Överlevnaden för patienter med HER2-positiv metastaserad cancer är låg, och sjukdomen anses inte som botbar i dagsläget. Ytterligare forskning i området behövs, samt utveckling av nya och effektivare behandlingsalternativ för att förlänga både PFS och den totala överlevnaden.