Möjlighet för längre stocklängder i svenskt skogsbruk

Sammanfattning: Det tunga manuella skogsarbetet som utfördes förr gjorde det nödvändigt att ta ut korta stockar. Trots den tekniska utvecklingen är de vanligaste stocklängderna inte längre än 5,5 meter idag. Teknikutveckling har lett till sågverk med datortomografi som underlättar val av postning. Virkesmätningsbestämmelserna hindrar ändå vissa stockar att hamna i sågen på grund av krokighet, röta eller annat. Med rätt postning och sågteknik kan även skadade stockar användas. Olika typer av skador begränsar uttag av längre stockar. Studiens syfte var att se hur stor andel av volymen som kan apteras i längre stockar samt hur geografisk plats påverkar detta. Riksskogstaxeringens provträd undersöktes för att uppskatta hur stor del av slutavverkningsskogen som påverkas av långböj, tvärkrök och röta samt hur stor volym som är helt oskadad. Svealand och Götaland har högst andel volym med långböj och tvärkrök. Totalt i Sverige är 55,5% (835,9 miljoner m3sk) helt oskadad. Störst oskadad volym finns i Svealand (232,7 miljoner m3sk) och den lägsta volymen återfinns i Götaland (195,9 miljoner m3sk). I dessa två områden finns också den största volymen som kan apteras i längre än 15,6 meter. Vad gäller rötförekomsten är den störst i Norrlands inland (5,3%). Stockar med fel kräver mer resurser att bearbeta. Men om sågen ändå väljer, helt eller till viss del, att använda dem kan en stor volym som annars vrakas tas om hand. Om virkesmätningsbestämmelserna ändras så att fler stockar får möjlighet att bli hanterade kan tillvaratagandet av skogsråvaran förbättras.