Digital transformation som en form av resiliens

Detta är en Magister-uppsats från Linköpings universitet/Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling; Linköpings universitet/Filosofiska fakulteten

Sammanfattning: Bakgrund: Tjänsteorganisationer, såsom universitet och sjukhus, är särskilt känsliga och sårbara under kriser, något som inte blev ett undantag under Covid-19. Eftersom tjänsteorganisationer generellt sett omfattar en hög nivå av personlig interaktion blev de särskilt drabbade av de restriktionerna som infördes för att minska smittspridningen. Flera tjänsteorganisationer har implementerat digital teknik som en effektiv lösning på att kunna fortsätta bedriva verksamheten under krisen. Under Covid-19 har det därmed mer eller mindre varit omöjligt för tjänsteorganisationer att inte anpassa verksamheten. Att ha förmågan att lära sig samt anpassa sig till framtida utmaningar, samtidigt som organisationen strävar efter sina mål är en del av organisatorisk resiliens. Tidigare forskning beskriver att digital transformation är en nyckelfaktor för organisationer som strävar efter organisatorisk resiliens. Detta eftersom den hjälper organisationer att hantera osäkerhet, arbeta proaktivt och kunna stå emot motgångar. Utifrån detta anser vi att det finns behov att undersöka hur lärare inom högre utbildning har upplevt den påskyndade digitala transformationen samt om och hur organisationens resurser har bidragit till snabbare anpassning av den påtvingade digitala omställningen.  Syfte: Syftet är att med utgångspunkt i högre utbildning under Covid-19 skapa en ökad förståelse för digital transformation som en form av resiliens vid kriser.Genomförande: Denna studie använder sig av en kvalitativ forskningsstrategi med en utgångspunkt i hermeneutiken. Det empiriska materialet har samlats in genom åtta semistrukturerade intervjuer, där samtliga respondenter är lärare på Linköpings universitet, LiU.  Slutsats: Resultatet visar tydliga tecken på resilienta beteenden bland lärarna, exempelvis identifierar de sig med organisationen, de har ett öppet sinne för nya lösningar och strategier för att hantera nya situationer samt att de söker stöd och resurser hos sina kollegor. Samtidigt visar resultatet att LiU i början arbetade begränsat med digital transformation, men däremot tillräckligt för att kunna ställa om sin verksamhet. Utifrån respondenternas upplevelser visar studien att det har funnits brist på beredskap före Covid-19 men även brist på stöd och resurser under pandemin. Resultatet visar därmed att det är de resilienta individerna som har ökat organisationens resiliens. Vidare visar studien att organisationer med begränsad digital transformation och med lägre organisatoriskt resiliens kan fortfarande vara resilienta genom deras anställdas individuella resiliens. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)