Från papper till filmduk : En multimodal kritisk diskursanalys med fokus på närläsning av En man som heter Ove i två medieformat

Sammanfattning: I denna uppsats analyseras berättartekniken i romanen En man som heter Ove (2012)skriven av Fredrik Backman samt i filmadaptationen En man som heter Ove (2015),regisserad och manusförfattad av Hannes Holm. Vi analyserar även centralaförändringar dem emellan. Syftet med studien var att se hur karaktärerna gestaltades iskönlitterär text respektive film och vilka adaptationer som gjorts i överföringen mellande olika mediegenrerna. Vidare ämnade vi att genom en kritisk ansats analysera hurattribut, saliens, konnotation och metafor förekom i berättartekniken. I uppsatsenanvänder vi metoden multimodal kritisk diskursanalys, MCDA. Vi har främst studeratord i bok och bild, karaktärer, musik, ljud och klipp i film. Med hjälp avadaptationsteori utgick vi främst från de förändringar som skett i adaptationen från boktill film men vi belyser även relevanta likheter medierna emellan. Efter analysen sker enjämförelse mellan medierna för att besvara vad som händer med berättarspråket ochgestaltningen av karaktärerna i adaptationen. Vår slutsats av studien är att intriger ärmöjliga att överföra till en filmproduktion men att genre och medium kan ha betydelseför upplevelse och tolkning och att berättandet från romanen inte går att applicera fulltut