Rörelsekontroll av ländryggen hos personer med ospecifik ländryggssmärta och friska. En pilotstudie

Sammanfattning: Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det finns skillnad i rörelsekontroll av ländryggen mellan personer med ospecifik ländryggssmärta och friska. Metod: Två sjukgymnaster bedömde hur 36 videofilmade försökspersoner (18 personer med ospecifik ländryggssmärta och 18 friska) klarade att utföra de tre testen; stående knälyft, statiskt och dynamiskt utfallssteg. Bedömarna, som var vana att bedöma rörelsekontrolltest, granskade videofilmerna och antalet icke korrekt utförda delmoment av testen antecknades på ett standardiserat protokoll. Analys av skillnader i rörelsekontroll mellan grupperna avseende antalet icke korrekt utförda delmoment beräknades med Mann-Whitney U test. För analys av skillnader mellan grupperna avseende antalet personer med helt korrekt utförda test användes Chi 2-test. Signifikansnivån sattes till p<0.05. Resultat: Ingen signifikant skillnad i rörelsekontroll mellan grupperna påvisades för antalet icke korrekt utförda delmoment för alla test sammantaget (p= 0.15) eller för de tre testen var för sig (stående knälyft p= 0.39, statiskt utfallssteg p= 0.13, dynamiskt utfallssteg p= 0.06). En signifikant skillnad avseende antalet försökspersoner som klarade att utföra ett test helt korrekt påvisades för ett av testen; dynamiskt utfallssteg (p= 0.04).   Slutsats: Denna pilotstudie påvisar en viss skillnad i rörelsekontroll mellan personer med ospecifik ländryggssmärta och en grupp med friska vid tre rörelsekontrolltest. Studier med fler inkluderade försökspersoner behövs för att säkerställa om dessa tester kan upptäcka eventuella skillnader i rörelsekontroll hos personer med ländryggssmärta och friska.