Effekten av åtta veckors studentledd fysisk aktivitet hos personer med psykiatrisk diagnos

Detta är en Kandidat-uppsats från Linnéuniversitetet/Institutionen för idrottsvetenskap (ID)

Sammanfattning: Bakgrund: Den psykiska ohälsan i Sverige har ökat under det senaste decenniet och har blivit ett stort folkhälsoproblem. Aktuell forskning tyder på att fysisk aktivitet som behandlingsmetod har en positiv effekt på psykisk ohälsa, men där oenighet råder om vilken dos och form av fysisk aktivitet som ger störst effekt mot psykisk ohälsa. Syfte: Det primära syftet med denna studie var att undersöka om en åtta veckors studentledd intervention har haft någon effekt på psykisk hälsa och fysiska förmågor hos personer med en psykiatrisk diagnos jämfört med en motsvarande kontrollgrupp. Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns några samband mellan förändringar i olika fysiska förmågor och psykisk hälsa.  Metod: I studien användes insamlad data från ett hälsoprojekt vid Gymnastik och Idrottshögskolan (GIH) vårterminen 2018. Studenter på GIH erbjöds olika gruppträningspass två gånger i veckan under åtta veckor till 30 deltagare (18-83 år) med någon form av psykiatrisk diagnos (fr.a. depression och ångest). Även en motsvarande kontrollgrupp (n=12, 23-83 år) undersöktes med samma testmetodik men utan att få någon ledarledd fysisk aktivitet. Totalt utfördes två förtest innan interventionen och ett eftertest i slutet av interventionen, där den fysiska förmågan mättes med ett testbatteri av olika fysiska tester och den psykiska hälsan mättes med enkäterna MADRS-s och HAD. Värdet vid det andra förtestet jämfördes med eftertestet. Resultat: Resultaten av Repeated Measures ANOVA visade ingen signifikant effekt till interventionens fördel i något av testerna. En Spearman Rank korrelation (på alla individer i båda grupperna sammantaget) visade en positiv signifikant korrelation mellan den procentuella förändringen i MADRS-s och Vilopuls (Rs = .439, p = .011), MADRS och Ekblom-Bak; medelpuls slutbelastning (Rs = .407, p = .019), HAD Ångest och Ekblom-Bak; medelpuls slutbelastning (Rs = .389, p = .028), HAD Ångest och Antal uppresning första 30 sekunder (Rs = .428, p = .013), samt HAD Ångest och Pyramid: Antal vändor 5min (Rs = .426, p = .021). Konklusion: Denna studie visade ingen signifikant effekt för en åtta veckors studentledd träningsintervention jämfört med en kontrollgrupp. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)