Fluorfria återimpregneringar : en studie om konsumentprodukter för återimpregnering av textil

Sammanfattning: Varaktig vattenavvisning från engelskans Durable Water Repellents (DWR) är en kemi som appliceras på textil för att göra den motståndskraftig mot vätska. En DWR-kemi som visat sig vara till stor belastning för miljön och därför genomgått en utfasning inom industrin är fluorkarboner. Detta har lett till fluorfria alternativ och även modifierade fluorkarboner vilka det finns bristande information kring gällande risker för miljö och hälsa. I och med övergången från fluorerade DWR till de fluorfria alternativen aktualiserades frågan kring hur ”durable”, alltså motståndskraftiga mot tvätt och användning, dessa verkligen är. Detta har resulterat i ett stort utbud av konsumentprodukter för återupplivning av vattenavvisning på beklädnad i hemmamiljö. Dessa konsumentprodukter har benämnts som återimpregneringar i denna studie. Återimpregneringar kan göra att användaren förblir nöjd med beklädnaden och detta minskar i sin tur det textila avfallet. Området är outforskat och industrin vill veta mer om dessa konsumentprodukter inklusive hur det textila materialet påverkas av dem. Studien har utgått från ett kundperspektiv vid val av relevanta parametrar och på ett kreativt sätt översatt dessa till laborativa testmetoder. De parametrar som funnits med i studien har varit vattenavvisning, färgförändring, luftgenomsläpplighet samt känsla vilka har använts för analys och jämförelse mellan åtta stycken fluorfria återimpregneringar. Två etablerade appliceringstekniker, wash-in och spray-on, har undersökts på fyra olika textilier som skulle kunna representera frilufts- samt arbetskläder. Två av textilierna var av polyester och två var av polyamid. Samtliga återimpregneringar gav en ökad vattenavvisande effekt. Resultatet varierade beroende på vilket textilt material och vilken återimpregnering som användes. De övriga testmetoderna, färgförändring, luftgenomsläpplighet och böjstyvhet, visade även de liknande variationer i resultaten. Wash-in och spray-on teknikerna kunde generellt visa på statistiska skillnader. Även produkter med samma varumärke applicerade med wash-in och spray-on teknik visade skilda resultat. De laborativa testmetoderna som valts ut visade sig vara användbara verktyg för utvärdering av återimpregneringar vid textilapplicering.  Utifrån litteraturens rön och denna studies resultat har slutsatsen dragits att konsumentprodukter för återimpregnering av textil har betydande skillnader beroende av vilken DWR-kemi de består av samt textiliens konstruktion och fibersort. Det säkraste fluorfria alternativet ur miljösynpunkt tros av rapportförfattarna vara vax som klassas som en kolväteskemi, men det finns mycket kvar att utforska innan en sådan slutsats kan dras med säkerhet. Denna studie har varit ett inledande steg mot att undersöka återimpregneringar som förhoppningsvis i framtiden kan leda till ett minskat textilt avfall med minsta möjliga miljöbelastning.