Patienters sömn på intensivvårdsavdelningar. En litteraturstudie om patienters upplevelser av sömn och olika metoder att mäta och skatta sömn.

Sammanfattning: Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar får inte den sömn de behöver. Medelpatienten sover endast två timmar per dygn och hamnar aldrig i djupsömn eller REM sömn som kroppen så väl behöver för återhämtning och läkning. Konsekvenserna av utebliven sömn är många och en av de vanligaste följderna är IVA-syndrom. IVA-syndrom, som också kallas delirium, drabbar 80 % av alla intensivvårdspatienter och är en akut psykisk förvirrig av fluktuerande grad. IVA-syndrom leder till förlängd vårdtid, ökade komplikationer och försämrad prognos samt minskad 6-månads överlevnad. Syftet med studien är att med hjälp av en litteraturstudie kartlägga det aktuella forskningsläget om sömn hos intensivvårdspatienter och olika metoder att mäta och skatta sömn med fokus på omvårdnad. Metoden i uppsatsen är en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar användes. Artiklarna söktes i Cinahl och Pubmed och sökorden som användes var sleep and ICU. Vilken metod som är bäst att använda för att mäta eller skatta patientens sömn är omdiskuterat. Polysomnografi anses vara den mest tillförlitliga metoden eftersom det är de enda sättet att mäta sömnkvalité och kvantitet. Actigrafi har använts i viss utsträckning men har visat sig överskatta intensivvårdspatientens sömn. Då man låtit sjuksköterskor skatta patienternas sömn har de visat på överskattning av sömnen. Att låta intensivvårdspatienten skatta sin egen sömn torde vara den bästa metoden men har visat på bortfall på 50 %, vilket beror på att patienterna är så pass kognitivt påverkade att de är oförmögna att skatta sin sömn. Litteraturen anger ofta medicinska och fysiologiska orsaker till IVA-syndrom, men under de senaste åren har forskning visat att flera faktorer i intensivvårdsmiljön spelar en stor roll där ljud, ljus och vårdåtgärder dygnet runt som några av faktorerna. Patienterna har även beskrivit sömnsvårigheter som följd av smärta, oro, rädsla och en känsla av att inte kunna röra sig fritt på grund av övervakningsutrustning och apparater som de är kopplade till.