FN - Mänskliga rättigheter vs statens suveränitet

Sammanfattning: 1945 bildades FN i kölvattnet av andra världskriget enligt principen att ingripa i mellanstatliga krig eller om den internationella säkerheten hotades. Sedan dess har konflikter fått mer komplicerad karaktär och krigföring ändrat skepnad. På så sätt är FN inte anpassat till dagens konflikter eftersom organisationens konflikthantering i grunden bygger på att konflikter är mellanstatliga. Den uppfattningen överensstämmer med realismens perspektiv där stater ses som den viktigaste aktören ? det vill säga att statens suveränitet inte får kränkas. Vi påvisar att FN gått från ett synsätt på konflikter som överensstämmer med realismens perspektiv till ett synsätt som är förenligt med liberalismen där individen ges en framträdande roll ? det vill säga mänskliga rättigheter prioriteras. Trots den idémässiga övergången är det problematiskt att implementera värnandet om mänskliga rättigheter framför staters suveränitet; dels på grund av diskrepansen mellan FN:s struktur och senare tids konflikter och krigföring, dels på grund av idémässiga motsättningar inom organisationen.