Solidaritet eller social distans? : Hjälpsituationer mellan främlingar

Sammanfattning: I urbana miljöer är människor fysiskt nära varandra men relationellt distanserade. Samtidigt finns möjligheten till möten ansikte mot ansikte i vilka ett ömsesidigt moraliskt ansvar kan alstras. Denna studie bidrar till kunskap om hur människor hanterar sociala normer angående anonymitet och solidaritet i sådana situationer. Studien undersöker situationer då främlingar erbjuder eller ber varandra om hjälp på offentliga platser. Den teoretiska utgångspunkten är interaktionistisk och etnometodologisk med fokus på människors praktiska handlingar. Med utgångspunkt i Goffman, artighetsteori och samtalsanalys analyseras människors handlingar i framförallt två typer av hjälpsituationer: att hålla upp dörren för någon och att ge pengar till okända personer. Analysen baseras på tre dataset: 1) videoinspelningar av dörröppningar i entrén till ett museum, 2) etnografisk observation av hjälpsituationer främst när någon ber om pengar, och 3) televiserade inspelningar av situationer då någon ber om pengar. Analysen visar att hjälpsituationer konstrueras på olika sätt genom människors handlingar. Hjälpsökare, hjälptagare och hjälpgivare förhåller sig till två normer i de olika sammanhangen: att hjälp hellre ska erbjudas än efterfrågas och att interaktionen helst ska begränsas till själva hjälpaktiviteten. Analysen visar också att hjälp vid dörrpasseringar underlättar huvudaktiviteten, att passera, och människor som passerar dörröppningen orienterar sig mot att andra kan behöva deras hjälp. När någon ber om pengar råder det motsatta förhållandet. Att be om pengar konkurrerar med huvudaktiviteten och människor anstränger sig för att inte uppmärksamma hjälpbehov. Denna situation är uppenbart känslig och genomsyras av normbrytande handlingar. Slutsatsen är att solidaritetshandlingar förekommer, men de är restriktiva och hanteras som tillfälliga avvikelser från en anonymitetsnorm.