En kvalitativ studie av förskollärares syn på undervisning i utemiljön

Sammanfattning: Abstract I denna kvalitativa studie som baseras på intervjuer, ligger fokus på att dels ta reda på vilken syn verksamma förskollärare har på utomhuspedagogik, dels vilka erfarenheter de har av ämnet, men även undersöka hur de arbetar för att bidra till barns utveckling och lärande i utemiljön. Tidigare forskning visar på många fördelar med utomhuspedagogik, som autentiska miljöer som skapar en växelverkan mellan den bokliga bildningen och sinnliga upplevelser i barnens inlärning. Dock visar även forskningen att utemiljön kan skapa osäkerhet kopplat till barns självtillit och svårigheter att fokusera på aktiviteter då störande moment är betydligt fler än inomhus. Syftet med studien är att bidra med ökad förståelse när det kommer till yrkesverksamma förskollärares syn på och erfarenheter av utomhuspedagogik, samt hur de arbetar för att bidra till barns utvevkling och lärande. Med stöd i det pragmatiska perspektivet och det sociokulturella perspektivet, har vi analyserat det empiriska materialet. Vi har använt oss av intervjuer och skickade intervjufrågor till verksamma förskollärare inom förskolan för att samla in empirin. Resultatet visar att förskollärare har en viss kunskap kring ämnet utomhuspedagogik som kan kopplas till de didaktiska frågorna som riktar sig på varför, hur och när, som ligger inom ramen för det pragmatiska perspektivet, men att det inte genomsyrar verksamheterna på det sätt som förskolans läroplan lyfter. Utomhuspedagogiken ses som ett komplement till inomhusundervisningen istället för att ses som likvärdig, på grund av att medvetenheten kring undervisning ute inte är lika naturligt förekommande som inne. Utemiljön beskrivs som en avlastningsplats, där barn får gå ut och leka fritt och pedagoger och barn kan komma ifrån höga ljudnivåer och stress som uppstår inne på grund av stora barngrupper.