Bedömning av sociala insatser och stöd för HBTQI+-ungdomar

Sammanfattning: HBTQI+-ungdomar är en särskilt utsatt grupp eftersom risken för dem att erfara psykisk ohälsa är utökad. HBTQI+ ungdomar erfar fortfarande osynliggörande, öppen diskriminering, hot om våld och våld på grund av deras HBTQI+-tillhörighet. Välfungerande och gynnsamma sociala insatser och stöd för HBTQI+-ungdomar är därmed nödvändigt. Syftet med denna uppsats var att belysa det internationella forskningsläget om HBTQI+-ungdomars upplevelser av tillgänglighet och kvalitet av HBTQI+-inriktade insatser och stöd inom det sociala arbetet och andra serviceorganisationer. Därigenom går det även att identifiera faktorer som påverkar HBTQI+-ungdomars välmående och psykiska hälsa. För att undersöka syftet valdes litteraturstudie som metod. För att illustrera komplexiteten med faktorer som influerar tillgängligheten och kvaliteten av sociala insatser och stöd användes Ilan H. Meyers minoritetsstressteori och Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati vid analys av resultaten. Resultaten visar att mänskliga faktorer som professionellas kompetens och bemötande, samt interpersonella relationer till vårdnadshavare, vänner och professionella har en inverkan på tillgängligheten och kvaliteten på sociala insatser och stöd. Geografiskt avstånd till och lokalisering av insatser och stöd, även tillgången till variation av insatser och stöd var också faktorer som hade en betydande inverkan. Uppsatsen har framförallt redovisat att vårdnadshavares, familjers och vänners inställning till HBTQI+-identiteter har en starkinverkan både på HBTQI+-ungdomars psykiska hälsa och välmående, men likaså på ungdomarnas möjligheter och motivation att använda sociala insatser och stöd. Det redogörs även finns ett behov bland målgruppen för fler organisationer och större variation bland sociala insatser och stöd.