Personcentrerad vård i praktiken: Identifiering avbarriärer ur ett sjuksköterskeperspektiv
Sammanfattning: Bakgrund: Forskning tyder på att en vård som bygger på en personcentrerad grund bidrar till en högre kvalitet av vården och har en positiv påverkan på patienter samt hälso- och sjukvårdsprofessionen. Samtidigt pekar studier på att hälso- och sjukvården står inför en mängd utmaningar för att kunna införa ett personcentrerat förhållningssätt i den dagliga vården. Syfte: Att beskriva vilka barriärer som hindrar sjuksköterskan att arbeta personcentrerat i mötet med patienten. Metod: Studien har genomförts som en litteraturöversikt, där resultatet är baserat på 16 vetenskapliga artiklar. Resultat: Flera faktorer som kan utgöra svårigheter för sjuksköterskan att arbeta personcentrerat i vårdmötet med patienten identifierades och genererade fyra kategorier: Samarbete och teamwork, Attityd och kultur, Tid och resurser samt Kommunikation och Patient berättelsen. Resultatet tyder på samarbetssvårigheter mellan olika professioner inom hälso- och sjukvården, motsträvande attityder samt rutiner som inte vilar på vetenskaplig grund. Brist på utbildningsmöjligheter och bristande kunskap kring vad personcentrerad vård innebär och hur ett personcentrerat förhållningssätt kan tillämpas i klinisk praxis. Hög arbetsbelastning och brist på tid påverkade sjuksköterskans möjlighet till att skapa en relation till patienten, samt var en bidragande faktor till stress och känslor av otillräcklighet. Konklusion: Sammantaget tyder litteraturöversikten på att det finns ett flertal barriärer som försvårar för sjuksköterskan att arbeta personcentrerat i mötet med patienten. För att ett personcentrerat förhållningssätt ska praktiseras krävs aktivt arbete individuellt och kollektivt på olika nivåer inom en organisation för att bli en del av den dagliga praktiken.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)