“Hade jag inte haft min hund hade jag lagt mig ner för att dö.” En kvalitativ studie om upplevelsen av att ha assistanshund.

Sammanfattning: Studiens syfte är att undersöka hur personer med funktionsnedsättning upplever att leva med assistanshund, samt hur det går att förstå relationen mellan hund och människa. Jag har använt mig av en kvalitativ metod och intervjuat fyra personer som har assistanshund enligt en semistrukturerad metod. Materialet analyserades sen med hjälp av en tematisk analys. Teman så som positiva och negativa upplevelser, samt mer allomfattande begrepp som trygghet, delaktighet, självständighet och relationen mellan hund och förare har sedan vuxit fram och analyserats med hjälp av modeller som medicinska modellen, sociala modellen, miljörelativa modellen och förmågemodellen. Intervjuerna visade att samtliga respondenter såg sin assistanshund som oersättlig och som ett viktigt hjälpmedel för att kunna uppnå delaktighet och självständighet. Min slutsats är att assistanshund är ett fantastiskt hjälpmedel som ökar livskvalitén väsentligt för sin förare och kunskapen om detta hjälpmedel borde ökas i samhället.