Sambandet mellan fastighetsindelning och markanvändning - Ska befintliga eller framtida förhållanden beaktas?

Sammanfattning: Examensarbetets övergripande syfte är att undersöka hur fastighetsindelningen samspelar med markanvändningen. Arbetet syftar också till att utreda hur själva prövningen av markanvändningsfrågor går till vid fastighetsbildningen, med avseende på om framtida risker för en ändrad markanvändning ska beaktas eller om prövningen bara ska ta hänsyn till de direkta konsekvenserna för markanvändningen. En situation där dessa frågor särskilt har aktualiserats och som det därmed läggs extra vikt vid i arbetet är bildandet av stora bostadsfastigheter inom strandskydd. Vad som ska vägas in i lokaliseringsprövningarna i AL och LL undersöks också, där frågan blir om en eventuell befintlig belastning av en anläggning eller ledning ska beaktas vid lokaliseringsprövningen. Även gemensamhetsanläggningars och ledningsrätters påverkan på markanvändningen behandlas i arbetet. Arbetet genomförs som en litteraturstudie, där en teoretisk genomgång först görs av de berörda lagrummen. Med utgångspunkt i doktrin och tidigare arbeten väljs intressanta rättsfall ut som berör de aktuella frågorna, vilka sammanfattas och sammanställs. Utifrån litteraturen och de studerade rättsfallen går det att identifiera situationer, i huvudsak kopplade till strandskydd, där det i rättstillämpningen finns en koppling mellan fastighetsindelning och markanvändning. Det här gäller i synnerhet för stora bostadsfastigheter inom strandskydd. Samtidigt finns det fall, som vid avstyckningar i bullerutsatta miljöer vid flygplatser, där fastighetsbildningen enbart ansetts be-kräfta de befintliga förhållandena. I strandskyddssituationerna finns det grunder till resonemanget att fastighetsbildningen skulle kunna ge upphov till ett utökat utnyttjande på ett sätt som privatiserar områden som ska vara allemansrättsligt tillgängliga. Det kräver dock en misstro kring att fastighetsägaren kommer att vidta otillåtna åtgärder på fastigheten. Det har inte heller framkommit något i arbetet som ger starkt stöd till att fastighetsindelningen är avsedd att ha en markanvändningsreglerande funktion. I praktiken är det tänkbart att det genom att i hög grad ta hänsyn till markanvändningsbestämmelser i samband med fastighetsbildning går att stärka efterlevnaden av dessa på bekostad av förutsägbarheten för fastighetsägare. En otydlighet skapas också för de berörda myndigheterna som kan bidra till att göra lantmäteriförrättningar mer komplicerade. När det gäller lokaliseringsvillkoren i anläggningslagen och ledningsrättslagen ska dessa villkor enligt praxis prövas på olika sätt. I AL ska det i ett första skede bortses från en eventuell befintlig rättslig belastning på den upplåtande fastigheten medan detta i LL ska vara något som vägs in direkt i bedömningen. Någon förklaring till varför det skiljer sig åt mellan lagarna har inte framkommit i det studien. Det finns fördelar med båda sätten – att i ett första skede bortse från den nuvarande belastningen kan göra det enklare att omlokalisera olämpligt lokaliserade anläggningar, samtidigt som kostnaderna rimligtvis blir lägre när bedömningen görs som i LL.