Effektiv brottsbekämpning till varje pris? En studie av iakttagandet av proportionalitetsprincipen vid utfärdanden av europeiska arresteringsorder

Sammanfattning: Enligt rättsstatsideologin ska den enskilde individen tillförsäkras rättssäkerhet. Det innebär att individen ska skyddas mot övergrepp från statens, eller överhetens, sida genom att staten ålägger sig själv vissa restriktioner i maktutövandet. Proportionalitetsprincipen reglerar statens befogenheter och utgör en del av rättssäkerheten genom att tillvarata individens intressen gentemot staten. Enligt proportionalitetsprincipen får åtgärder inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ett visst mål. EU är ingen rättsstat i den traditionella bemärkelsen. EU:s rättsordning är av ett eget slag, kallad sui generis. Unionens rättsordning har emellertid inslag av överstatlighet och internationell rätt. Krav på att enskilda medborgare ska tillförsäkras rättssäkerhet gäller emellertid även inom ramen för EU:s organisation då det framgår av FEU artikel 2 att EU vilar på rättsstatsbegreppet. Proportionalitetsprincipen utgör ett rättssäkerhetsvärde och utgör en allmän rättsprincip inom EU-rätten. Europeiska rådet höll ett toppmöte 1999 i Tammerfors angående skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inom EU. Under mötet fastslogs att principen om ömsesidigt erkännande skulle utgöra en hörnsten inom det straffrättsliga samarbetet. År 2004 trädde rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna ikraft. Detta kom att bli den första reella åtgärd inom det straffrättsliga området rörande principen om ömsesidigt erkännande. Det dåvarande systemet med utlämningar ersattes med ett nytt, förenklat system med överlämningar. Med tanke på att ett överlämningsförfarande kan innebära långtgående tvångsåtgärder mot personer som är föremål för ett överlämnande är det viktigt att individers rättssäkerhet tillförsäkras så långt möjligt. Vidare är ett överlämningsförfarande ofta mycket resurskrävande. Av dessa anledningar bör proportionalitetsprincipen iakttas vid överlämningsförfaranden. Medlemsstaternas straffrättssystem är inte harmoniserade varför olikheter mellan systemen kan orsaka en viss problematik i samarbetet. Sedan den europeiska arresteringsorderns ikraftträdande har det framkommit att medlemsstater ibland brister vad gäller iakttagandet av proportionalitetsprincipen. Detta har lett till att arresteringsorder har utfärdats för brott av mindre allvarliga slag, något som inte var tanken med det nya förfarandet. Det finns ett objektivt krav på proportionalitet i rambeslutet. Medlemsstater har dock utöver det lagstadgade kravet även uppmanats att endast utfärda en arresteringsorder då brottets allvarlighet kan anses stå i proportion till de kostnader, det arbete, det eventuella straffet vid en fällande dom, brottsofferintressen samt vad ett sådant förfarande kan innebära för den enskilde som är föremål för ett överlämnande. Kan mindre ingripande åtgärder vidtas bör de väljas i första hand. Finns det möjlighet för medlemsstater att tillgå andra instrument inom ramen för ömsesidig rättshjälp för att assistera varandra bör man välja det i första hand. Den skrivna lagen är inte fullkomlig och ger inte svar på alla frågor som kan uppkomma i verkligheten. Rättsprinciper fungerar som utfyllande rätt och kan fylla i de luckor i rätten som kan uppstå. Proportionalitetsprincipen utgör ett rättssäkerhetsvärde som tar sikte på att tillförsäkra medborgare rättssäkerhet gentemot överheten. Genom att inte vidta mer ingripande åtgärder än nödvändigt skyddas den enskilde individen mot att bli utsatt för otillbörliga åtgärder från överheten. För att undvika alltför stora skillnader mellan medlemsstaternas praxis vad gäller utfärdanden av arresteringsorder är det viktigt att proportionalitetsprincipen iakttas. Ett sätt att kringgå problematiken är att införa enhetliga proportionalitetskontroller för utfärdande medlemsstater i rambeslutet om den europeiska arresteringsordern.