Europolkonventionens förenlighet med artikel 8 Europakonventionen

Sammanfattning: Den Europeiska Unionen bygger på ett samarbete om fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Som ett led i att trygga fri rörlighet för personer inom unionen har gränskontroll vid de inre gränserna i unionen avskaffats. Borttagandet av de fysiska gränserna främjar inte bara fri rörlighet i positiv bemärkelse, utan kommer också till gagn för gränsöverskridande brottslighet. Då den klassiska gränskontrollen togs ur bruk uppstod därför ett behov att förhindra att systemet utnyttjades av kriminella aktörer. De åtgärder som skall motverka denna negativa effekt kallas kompensatoriska åtgärder och består bland annat av inrättandet av den Europeiska unionens brottsbekämpande myndighet, Europol. Europol är ett mellanstatligt polissamarbete utan operativa befogenheter vars arbete består i informationsutbyte, brottsanalys och samordning. Dess syfte är att stärka effektiviteten och öka samarbetet mellan staternas rättsvårdande myndigheter för att i förlängningen bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Europols främsta arbetsredskap är dataregister som tillåter medlemsstaterna att dela kriminalunderrättelser. Dessa register har emellertid, liksom andra åtgärder, kritiserats för att inskränka den personliga integriteten då de till stor del bygger på personuppgifter. Detta examensarbete undersöker hur Europols arbete förhåller sig till respekten av mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av den kritik som riktats mot Europol ur integritetshänsyn, undersöks om utformningen och hanteringen av dess persondataregister kan anses vara integritetskränkande i den grad att det kan tänkas strida mot rätten till privatliv såsom den stadgas i artikel 8 Europakonventionen. För att sätta in denna undersökning i ett sammanhang undersöks även vilket yttre förhållande som råder mellan Europolkonventionen och Europakonventionen. Framställningen ger att Europadomstolen, i en hypotetisk bedömning, troligtvis skulle finna att Europols hantering av personuppgifter med avseende på insamling, lagring, vägran att lämna ut uppgifter samt vidarebefordran av uppgifter till tredje part, är åtgärder som strider mot artikel 8.1 Europakonventionen. Emellertid visar analysen att det också är troligt att Europadomstolen finner att vissa av de integritetskränkande åtgärderna kan godtagas med stöd av undantagsmöjligheterna i artikel 8.2 Europakonventionen, vilket vill säga att de kan godkännas om de har stöd i lag och att det finns stöd för att det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till ett allmänt eller särskilt intresse. I framställningen har också framkommit att Europol, som en följd av dess karaktär som mellanstatligt samarbetsorgan inom den tredje pelaren, i dagsläget inte är formellt förpliktigat att följa Europakonventionen förutom i fall då detta är en gemensam önskan hos medlemstaterna. Detta kan emellertid komma att ändras om den nya konstitutionen för Europa träder ikraft i sin nuvarande ordalydelse, med ett ökat skydd för den enskilde som följd.