Att släppa taget och ta sig vidare efter att ha vårdat sin demenssjuke make eller maka. : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund Mer än hälften av all vård och omsorg utförs av anhöriga i hemmet. De flesta som vårdar en person med demens är dennes make eller maka och det har visat sig vara en överväldigande roll. Att sedan gå ifrån att vara anhörigvårdare till att bli lämnad ensam kvar när den demenssjuke avlider innebär en transition från en roll till en annan. Syfte Syftet med studien var att belysa livssituationen för de anhörigvårdare som vårdat sin demenssjuke maka eller make. Metod En allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017) genomfördes. Fyra kvalitativa och fyra kvantitativa artiklar valdes ut efter kvalitetsgranskningen. Resultat Analysen resulterade i fem underområden; känslomässiga reaktioner, hälsopåverkan, strategier för att ta sig vidare, hinder för att ta sig vidare samt förändring av rollen. De sammanställdes sedan under två huvudområden Att släppa taget och Att ta sig vidare. I resultatet framkom olika aspekter av vad förlusten och livssituationen som änka/änkeman innebar för den före detta anhörigvårdaren. Slutsats Det finns ett samband mellan hur anhörigvårdaren mår under vårdtiden och efter förlusten. Förlusten är förknippad med både lättnad och sorg och anhörigvårdaren kan därmed vara i behov av stöd även efter förlusten. Sjuksköterskan får här en viktig roll i att kunna identifiera vilket stöd anhörigvårdaren är i behov av både under och efter vårdtiden.