Betydelsen av utevistelse för personer som bor på vård- och omsorgsboenden : En beskrivande litteraturstudie

Sammanfattning: INTRODUKTION: Människor har länge varit intresserade av naturen och dess påverkan på mänskligheten. Ur ett historiskt perspektiv har naturen och omgivningens relevans spelat en viktig roll inom sjukvårdsyrket. Genom Florence Nightingales synsätt och metodiska arbete fastställdes sambandet mellan vårdmiljön och patienternas hälsa. Samtida forskning och den teoretiska referensramen Attention Restoration Theory (ART) visar både på fysiologiska och psykologiska fördelar när människor vistas i naturområden i jämförelse med stadsmiljöer. Med denna bakgrund är det ytterst viktigt för sjuksköterskor och andra hälsovårdspersonal att vara medvetna om utevistelsens betydelse för personer som bor på vård- och omsorgsboenden. SYFTE: Syftet var att beskriva betydelsen av utevistelse för personer som bor på vård- och omsorgsboenden. METOD: Studiens design är en beskrivande litteraturöversikt vars resultat baserades på 12 vetenskapliga artiklar. RESULTAT: I allmänhet förknippades utevistelse med positiva fördelar enligt de boende. De värderade utevistelse högt och att vistas utomhus genererade känslor av glädje, harmoni, frihet och välbefinnande. När de inte hade möjlighet till utevistelse kunde de uppleva känslor av besvikelse och minskat välbefinnande. De främsta motiveringarna till utevistelse var att få frisk luft, solljus, njuta av grönskan och uppleva samhörighet med andra människor. De boendes orientering till tid och rum blev bättre när de kunde se förändringar i naturens olika årstider under hela året. Resultatet visar att en strukturerad och väl genomtänkt trädgård med riklig grönska förbättrade de boendes humör samt stärkte deras känsla av frihet, oavsett begränsningar i den fysiska förmågan. Trädgårdarna var inte alltid utformade och anpassade till de boendes behov. För många hinder till utevistelse kunde leda till att de boende valde att stanna inomhus, trots att de egentligen ville och behövde besöka trädgården. SLUTSATS: Om sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal inkluderade en tillfredsställande utomhusmiljö och regelbundna utevistelser i omvårdnadsperspektivet, bidrog det med förbättrad livskvalitet och återhämtning samt stärkte de boendes känsla av harmoni. Det fanns dock ett behov av mer frekventa utevistelser och mer fri tillgänglighet till trädgården för de boende. Författarna vill därmed bidra med inspiration till vidare forskning att utöka evidensen om vilken betydelse utevistelse har för personer som bor på vård- och omsorgsboenden.