För alla lika olika - Cripteoretiska interventioner i sexualstraffrättens subjektskapande

Sammanfattning: Uppsatsen introducerar cripteori i sexualbrottskontexten i syfte att problematisera idéen om dess rationella och autonoma subjekt i relation till individen. Uppsatsen undersöker det rättsliga område där det straffrättsliga idealsubjektet agerar i ett sexuellt sammanhang färgat av maktstrukturer. Maktstrukturer och andra ogripbara omständigheter är svåra att översätta till rättsliga fakta och osynliggörs därför i gärningsanalysen. Följaktligen sanktioneras det queera, det cripa och den underordnade såsom avvikande från dominerande rättsliga diskurser kring kön, sexualitet och funktionsfullkomlighet. Cripteorin är ett obeprövat verktyg inom rättsvetenskapen. Teorin riktar sin normkritiska blick mot idéen om en funktionsfullkomlig individ, normaten. Genom att påvisa normatens ohållbara och omöjliga ideal önskar teorin destabilisera den konstruerade dualismen mellan en överordnade normat i förhållande till en funktionsnedsatt, crip, individ Genom cripteoretiska skärskådningar av vetenskapliga texter och rättsfall granskar jag det sexualstraffrättsliga system där obligatorisk funktionsfullkomlighet och sociala hierarkier produceras och säkras i rättsliga diskurser. Cripteori synliggör underliggande rättsliga krav på oberoende och rationalitet hos rättssubjekten, vilka inom sexualstraffrätten kolliderar med patriarkala uppfattningar om sexuellt samspel. Detta medför motsägelsefulla förväntningar på, framför allt, rättsskyddssubjektens agerande. Cripteori synliggör det som vi känner, men som faller utanför den straffrättsliga logiken baserad på enskilda och avskilda gärningar av och mot rationella och autonoma individer. Mot bakgrund av detta kommer jag att framställa en teori om den faktiska människan som crip i förhållande till det normativa rättssubjektet i den traditionellt heterosexuella sexualbrottskontexten. Den sexuella, relationella och emotionella människan utmanar antagandet om den allmänmänskligt rationella och autonoma individen som en enhetlig kategori. Människor som avviker i en anmärkningsvärd grad från det rationella och autonoma rättssubjekt hamnar i en ofördelaktig position. Detta visar inte enbart på grundläggande perspektivfel i förståelsen och hanteringen av sexualbrott – utan även på en oförmåga att hantera individer och uttryck som avviker från normer kring rättslig rationalitet och autonomi kopplade till obligatorisk funktionsfullkomlighet. Ett cripteoretiskt angreppssätt kan således skapa en mer nyanserad bild av rationellt agerande, samt i sin tur vidga förståelsen och vidden av sexualbrottsliga gärningar. Rättens begränsade synfält läks inte genom en mer omfattande lagstiftning. Det inneboende problemet måste angripas på ett mer djupgående plan. Denna probleminsikt kräver en holistisk syn på makt kopplad till ohållbar normativitet. Genom en kontextualisering av rättssubjektet i kombination med ett positivt definierat autonomitetsbegrepp ges utrymme att beakta maktstrukturer och andra mänskliga faktorer inom ramen för en straffrättslig gärningsanalys. Således kan cripteori inte bara synliggöra rättens inneboende problematik, utan även lyfta upp den för konstruktiv diskussion i sökandet efter substantiell jämlikhet inför lagen, liksom utanför rättssalen.