Atombomben och det moderna samhället.

Sammanfattning: Under senare delen av 1950-talet utspelade sig i Sverige en livlig debatt om huruvida landet skulle framställa egna atombomber. Tidsmässigt sammanföll detta med vad som kallats "den andra vetenskapliga revolutionen"; en tid präglad av ekonomisk högkonjunktur, snabb teknologisk utveckling och allmän framstegsoptimism. I föreliggande uppsats analyseras hur de svenska atomvapenmotståndarna såg på tekniken, vetenskapen och det moderna projektet. Hur förhöll sig rädslan för kärnvapenkrig och mänsklighetens undergång till framstegstanken? Teoretiskt utgår jag från Reinhart Kosellecks begreppspar erfarenhet och förväntan, samt från historikern Johan Östlings kompletterande begrepp sensmoral. Inomvetenskapligt anknyter uppsatsen till ett forskningsfält som ofta kallas "atomålderns kulturhistoria", där det än så länge finns betydande luckor för svenskt vidkommande. Studien visar hur motståndet mot svensk atombomb till största delen formulerades inom ramarna för framstegstanken, och verkade bekräftande i förhållande till denna. Synen på den tekniska och vetenskapliga utvecklingen var i allmänhet starkt positiv, medan kapprustningen och hotet om kärnvapenkrig sågs som följden av en allmänmänsklig moralisk eftersläpning i förhållande till tekniken. Samtidigt kan studien också peka på en viss ambivalens härvidlag. Optimism gick ofta hand i hand med skepsis, och atomvapenfrågan kunde ibland fungera som plattform för viss kritik mot utvecklingen och mot det moderna projektet.