Frekvensen av överfylld urinblåsa vid ortopedisk kirurgi en observationsstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Urinblåsan är en anatomisk struktur som har för syfte att lagra urin och kan i den perioperativa miljön utsättas för skada. Vid kirurgi kan postoperativ urinretention (POUR) utvecklas vilket kan leda till överfylld urinblåsa. Överfylld urinblåsa kan ge reversibla eller irreversibla skador på blåsmuskeln detrusormuskeln och därmed skapa ett lidande för patienten livet ut. Säkerhet är grunden för alla aspekter av kvalitetsvård och patientsäkerhet har utvecklats till en central fråga inom vården. Det upplevs som att överfylld urinblåsa ofta förbises vid preventionsarbete inom patientsäkerheten. En förklaring till detta kan vara The Efficiency-Thoroughness Trade-Off principle (ETTO) som syftar till att alla gör avvägningar gällande effektivitet, produktivitet, noggrannhet och hur detta påverkar säkerheten. Vården idag är överrepresenterat av effektivitet vilket minskar patientsäkerheten. Syfte: Att undersöka förekomsten av överfylld urinblåsa hos patienter som genomgår ortopedisk kirurgi. Metod: I denna kvantitativa observationsstudie användes ett konsekutivt urval där 37 vuxna patienter som skulle genomgå ortopedisk kirurgi inkluderades. Studien genomfördes på en ortopedisk kirurgisk enhet som visade intresse för studien. BladdeScan BVI 3000 användes för att mäta blåsvolymen i milliliter på samtliga deltagare både pre- och postoperativt. Resultat: Av dem 37 patienter som observerades hade 5st (13.5%) överfylld urinblåsa, samtliga 5 patienter var kvinnor. Både elektiv och akut proteskirurgi representerades. Slutsats: Förekomsten av överfylld urinblåsa vid ortopedisk kirurgi var 5 patienter av 37 (13,5%). I studien framkommer det att överfylld urinblåsa tenderar att förekomma mer hos kvinnor än hos män. Problematiken kan bero på organisationens struktur, men även avvägning mellan effektivitet och produktivitet kontra noggrannhet och patientsäkerhet. Vi anser att blåsövervakning är en vitalparameter som ofta ignoreras perioperativt och behöver prioriteras högre än vad det gör idag.