Hus på stolpar som byggnadsmetod : En studie av projektet Emils Backe

Sammanfattning: Att bygga hus på stolpar, upplyfta ovanför mark eller vatten, har varit ett traditionellt sätt att bygga i många delar av världen och även i Sverige finns exempel på detta. På senare tid har det lyfts fram som en metod för varsam grundläggning för att bevara naturen i områden med höga natur- och kulturvärden. Liknande grundläggning har även getts som förslag för att klimatanpassa byggnader. Eftersom det finns begränsat med studier om moderna hus på stolpar är det intressant att studera metoden. Det är också intressant eftersom det möjliggör små ingrepp i naturen och kan vara ett sätt att minimera klimatpåverkan från grundläggningen. Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för hur stolpar som byggnadsmetod fungerar och hur metoden kan användas i Sverige. Målet är att identifiera kunskaper och erfarenheter om stolpmetoden från olika aktörer som medverkat i projektet Emils Backe, ett kuperat område med nybyggda villor på stolpar. Fem personer har intervjuats utifrån aktörsperspektiven arkitekt, konstruktör, byggentreprenör, bygglovhandläggare och projektets initiativtagare. En litteraturöversikt genomfördes för att urskilja redan kända kunskaper inom ämnet och för att skapa en grund för intervjustudien. Fokus under intervjuerna har varit att identifiera när stolphus kan vara en lämplig byggmetod, vad som måste beaktas och vilka potentiella fördelar och nackdelar som finns med att bygga på det sättet. Resultatet från intervjuerna och litteraturöversikten indikerar att den främsta fördelen med stolphus är att naturen och platsens karaktär kan bevaras, vilket handlar om att byggnaden kan anpassas till platsen och inte tvärtom. Detta tack vare att stolpmetoden inte medför lika omfattande mark- och grundläggningsarbeten som konventionella metoder. Resultatet visar även andra fördelar så som att den möjliggör ett lägre koldioxidavtryck och utnyttjandet av mer mark, skyddar mot rinnande vatten och annan fuktpåverkan underifrån samt förenklar vid underhåll. Att lyfta upp hus på stolpar kan även bidra till både högre och lägre boendekvaliteter. Bland nackdelarna visar resultatet att stolpmetoden är sämre ur energisynpunkt jämfört med konventionella grundläggningsmetoder eftersom bjälklaget blir en till yta som gränsar mot uteluft. Det kan även vara svårt med tillgängligheten till huset, svårt att hitta byggare och konstruktörer som kan räkna och bygga stolphus samt att detaljplaner kan försvåra byggandet av stolphus vid krav på låga byggnadshöjder. Resultatet pekar även mot att det är en enkel konstruktion men svårare och dyrare att bygga på grund många byggställningar, den sluttande marken och arbete på hög höjd. På svårbyggda tomter kan det dock vara både enklare och billigare att använda stolpar än att spränga och bereda marken för konventionell grundläggning. Viktiga aspekter att beakta är platsens förutsättningar, det arkitektoniska uttrycket och att se till att vatten och avlopp inte fryser. Även energiaspekten, stolphusets utformning för en lång livslängd och bra bärighet samt hur huset kan monteras ihop för en säker arbetsmiljö under byggtiden behöver beaktas. Sammanfattningsvis pekar resultatet mot att stolpar kan vara särskilt lämpliga att använda på kuperade, sluttande och andra svårbyggda tomter, i områden med risk för översvämning samt i områden med höga naturvärden. Förslag för framtida studier är att se över hur stolphus kan utformas som ett passivhus trots att det är kallt runt hela byggnadens klimatskal samt hur detaljplanerna kan utformas för att möjliggöra stolphusbyggande.