Myasthenia gravis hos hund

Sammanfattning: Myasthenia gravis är en sjukdom som drabbar den neuromuskulära överföringen. Den förekommer i två former: kongenital (medfödd) och förvärvad. Kongenital myasthenia gravis beror på en defekt i acetylkolinreceptorn (AChR), som orsakas av olika mutationer. Förvärvad myasthenia gravis är en immun-medierad sjukdom, där autoantikroppar bildas mot AChR eller andra proteiner i neuromuskulära ”junctions”. Sjukdomen resulterar i muskelsvaghet och muskeltrötthet. Myasthenia gravis kan drabba både människor och andra djurslag. Hos hund rapporterades det första fallet av förvärvad myasthenia gravis år 1961. Denna litteraturstudie inriktar sig på att besvara frågeställningen kring vad som orsakar myasthenia gravis hos hund och de bakomliggande immunologiska mekanismerna, samt hur prognos och behandling ser ut idag vid förvärvad myasthenia gravis. Den kongenitala formen av myasthenia gravis framträder vid 6–12 veckors ålder och förekommer mer frekvent hos vissa hundraser, exempelvis jack russell terrier och springer spaniel. Sjukdomen orsakas av olika genmutationer vilket leder till defekta AChR. Den vanligaste formen av myasthenia gravis är den förvärvade som är en autoimmun sjukdom. Autoantikroppar bildas i tymus och riktar sig mot olika proteinstrukturer i neuromuskulära ”junctions”. AChR är den vanligaste och mest studerade proteinstrukturen som det bildas autoantikroppar mot. Autoantikroppar kan påverka AChR på tre sätt: genom att öka degenerationen av receptorerna, blockera inbindning till receptorn och/eller genom att trigga en komplement-medierad skada via den klassiska vägen. Det finns många teorier om vad som initierar och bibehåller det autoimmuna tillståndet. Det har bland annat rapporterats att T-regulatoriska celler förlorar en del av sin suppressiva förmåga och att T-hjälpar typ 17 celler överuttrycker IL-17 vilket leder till att den inflammatoriska processen bibehålls. Hos både människa och hund finns en tydlig koppling mellan förändringar i tymus och myasthenia gravis. Mekanismen bakom förändringen är inte klarlagd och anses ha ett komplext ursprung. Det finns några troliga teorier: en generell dysfunktion i immunsystemet som resulterar i en förlust av självtolerans, antikroppsbildning mot neurofilamenten hos myoida celler och/eller molekylär-mimicry. Hos hyperplastisk tymus eller tymom associerad med human myasthenia gravis har det upptäckts strukturella och molekylära förändringar. Det uppkommer ektopiska germinalcentra och nya kärl, inklusive hög endotel venoler. Det kan vara svårt att diagnosticera myasthenia gravis på grund av att sjukdomen kommer i många olika former, drabbar olika åldrar och ger olika symtom. Det finns inga specifika tester och många differentialdiagnoser att ta hänsyn till. Mer forskning kring behandling av hundar med förvärvad myasthenia gravis behövs för att kunna ge hundar en optimal behandling och öka överlevnadsgraden.