När patienten är fastspänd : Ambulanssjuksköterskans erfarenhet av att vårda den helkroppsimmobiliserade patienten

Sammanfattning: Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskans erfarenhet av att vårda en helkroppsimmobiliserad patient. Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan ska i sitt uppdrag säkerställa att patienten erhåller god och säker vård och kompetensbeskrivningen för specialistutbildad ambulanssjuksköterska beskriver vikten av att regelbundet bedöma och kontrollera patientens tillstånd. Ambulanssjuksköterskan är ålagd att använda vetenskapligt beprövade metoder i omhändertagandet av en patient som utsatts för trauma. Metod: En kvalitativ intervjustudie tillämpades och vid intervjuer användes Critical Incident Technique. Studien genomfördes på fyra olika ambulansstationer i två län i Sverige under 2018 och tio specialistutbildade ambulanssjuksköterskor rekryterades till deltagande i studien. För analys av intervjuerna användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analys av resultatet ledde fram till fyra huvudkategorier: Teamarbetets betydelse, Oro för komplikationer, Försämrad trafiksäkerhet samt Möta patientens behov. Deltagarna beskrev omhändertagande och vård av den helkroppsimmobiliserade patienten som problematisk då de hade sämre tillgång till patienten eftersom denne var fixerad. Resultatet visade en oro över att inte kunna bedriva adekvat vård samt en ängslan över bristande patientsäkerhet och över den egna säkerheten under transport. Konklusion: Ambulanssjuksköterskor beskrev en oro i vården av den helkroppsimmobiliserade patienten och det behövs förbättrade metoder för att stärka dem i sin yrkesutövning. Verksamhetsförändringar gällande trafiksäkerhet bör genomföras för att nå en acceptabel arbetsmiljö vid ambulanstransport av helkroppsimmobiliserade patienter.