Styrka eller kondition: vad avgör hjärtpatienters självförmåga till fysisk aktivitet? : En kvantitativ studie om kranskärlspatienters fysiska kapacitet och självförmåga till fysisk aktivitet efter genomförd hjärtrehabilitering samt en jämförelse mellan kv

Sammanfattning: Bakgrund För patienter med kranskärlssjukdom rekommenderas hjärtrehabilitering och regelbunden fysisk träning som en viktig del av behandlingen. Dessa patienter är ofta påverkade både fysiskt och psykologiskt av sin sjukdom vilket kan vara utmanande för en hälsoförändring. Självförmåga är ett viktigt begrepp i hälsoförändringsarbetet och har visat sig vara en stark prediktor för fysisk aktivitet hos dessa individer. Hjärtrehabilitering har visats inverka positivt på denna, men det finns bristfällig evidens för vilken typ av träning som har bäst effekt på dessa patienters självförmåga och även om denna skiljer sig mellan könen.  Syfte Syftet med studien är att visa patienters fysiska kapacitet efter tolv veckors hjärtrehabilitering, deras självförmåga till fysisk aktivitet och eventuella korrelation mellan dessa variabler, samt skillnader mellan könen.  Metod Data gällande styrka i övre och nedre extremitet samt konditionsvärde och ESES-skattning för 56 patienter som nyligen genomgått hjärtrehabilitering sammanställdes och analyserades från ett pågående forskningsprojekt.  Resultat Män hade högre fysisk kapacitet än kvinnor, men kvinnor skattade sin självförmåga något högre. Det fanns ett signifikant samband (p<0,001) mellan kvinnors självförmåga och styrka, och det observerades en korrelation mellan självförmåga och styrka för män (p=0,0501).  Konklusion Den här studiens resultat visar att styrka har tydligt större koppling än kondition till självförmåga för fysisk aktivitet hos framförallt kvinnliga hjärtpatienter efter avslutad hjärtrehabilitering. Detta kan peka mot att mer fokus kan behövas riktas mot styrka i hjärtrehabilitering.