Kommuners arbete för social hållbarhet : en granskning av Uppsalas, Stockholms och Gävles översiktsplaner

Sammanfattning: Social hållbarhet är ett av de tre hållbarhetsperspektiven i begreppet hållbar utveckling. Samtidigt uppfattas innebörden i social hållbarhet ofta vara relativt vag. Generellt sett hänvisar begreppet till människors hälsa och välbefinnande, men hur detta omsätts i till exempel den fysiska stadsplaneringen kan variera stort. Uppsatsens forskningsdesign består av en fallstudie och innehållsanalys där tre kommunala översiktsplaner har analyserats: Uppsala kommun, Stockholms stad och Gävle kommun. Uppsatsen syftar på att analysera och jämföra hur social hållbarhet kommer till uttryck i dessa tre översiktsplaner med utgångspunkt från en normativ planeringsteori samt Dempseys faktorteori. Resultatet visar att social hållbarhet som begrepp och användningen av begreppet från samtliga kommuner håller en nyckelroll som är central för samhällsplaneringen och för att öka social sammanhållning. Samtliga kommuner framställer stort fokus kring flera faktorer som bostäder, trafiksystem, kopplingspunkter och även mötesplatser där attraktiva och hållbara områden ska förutsätta ett fundament i det sociala hållbarhetsarbetet. Kommunerna koncentrerar definitionen av begreppet till sina mål och visioner där implementering av begreppet varierar på hur kommunerna tar för ställning i förhållande till den fysiska planeringen, eventuellt hur sociala värden och social infrastruktur beaktas noga och av högsta prioritering.