Implementering av evidensbaserad omvårdnad hos fallriskpatienter genom standardiserade omvårdnadsplaner - en fallstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Fallskador räknas idag som ett folkhälsoproblem som, förutom personens lidande, kostar kommuner och landsting ca 5 miljarder kronor per år. En tidig riskbedömning liksom följsamhet gentemot evidensbaserade åtgärder är avgörande för att minska detta problem inom slutenvård. Att utforma vården med hjälp av standardiserade vårdplaner (SVP) är i enlighet med omvårdnadsprocessen. Studier har beskrivit sjuksköterskors upplevelser och motivation till att använda sig av SVP. Föga studerat är hur implementeringsprocessen stimulerar sjuksköterskors lärandeprocess i förhållande till prestation.   Syfte: Förbättringsarbetets syfte är att tillämpa en evidensbaserad omvårdnad i ett led för att förebygga fall. Studien syftar till att utvärdera implementeringen av SVP ur sjuksköterskans lärandeperspektiv.   Metod: En projektgrupp genomförde interventionen i form av 8 aktiviteter med hjälp av förbättringskunskapsverktyg såsom PDSA-hjul och Nolans tre frågor. Under 6 månader journalgranskades 10 slumpmässigt utvalda patientjournaler två gånger i månaden för att granska riskbedömning, implementering och följsamhet till SVP. Data analyserade med deskriptiv statistik. Nio sjuksköterskor intervjuades om implementeringen ur ett lärandeperspektiv med strukturerade intervjuer, som analyserades med riktad innehållsanalys.   Resultat: En förbättring skedde i andel fallriskbedömda patienter, liksom andel med upprättad SVP. Följsamheten kan ännu ej räknas som en förbättringstrend. Utbildning, förändringsledare och påminnelsesystem ansågs mest betydelsefulla vid implementeringen. Lathund och resultatåterkoppling ansågs minst betydelsefulla. Fallgropar i implementering var tidsbrist, arbetsbelastning, attityd, samt saknad av en gemensam vision i personalgruppen. Upplevd patientnytta var stärkt patientsäkerhet, ”rätt från början”, ett tidigt agerande kring fallriskpatienter, en ökad kollektiv medvetenhet samt lika vård för alla.     Slutsatser: Förbättringskunskap och aktiviteter resulterade i fler riskbedömningar, fler fallriskpatienter som får en upprättad SVP med evidensbaserade omvårdnadsåtgärder, men det kunde inte säkerställas att åtgärderna också utfördes. Ingen tydlig koppling kunde ses mellan implementering av SVP och reducerat antal fallolyckor. Att intervjua sjuksköterskor om deras lärande, förutsättningar och upplevda effekter gav en betydande grund för liknande förbättringsarbeten i framtiden.   Nyckelord: evidensbaserad omvårdnad, fallprevention, förbättringsarbete, implementering, lärande