Damerna först - en undersökning av debatten om könskvotering i bolagsstyrelser

Sammanfattning: Den skeva könsfördelningen i bolagsstyrelser har hamnat i rampljuset för den svenska jämställdhetsdebatten. Debatten startade under 2000-talets första hälft och gav år 2016 upphov till ett lagförslag om könskvotering i bolagsstyrelser. Lagförslaget innebär att vardera kön ska representeras med minst 40 procent i börsbolagens styrelser och syftar till att öka jämställdheten inom både bolagsstyrelser och näringslivets övriga ledande befattningar. En lagstadgad könskvotering av det slag som föreslås i det svenska lagförslaget finns sedan ett decennium tillbaka i Norge, vilket medfört möjligheten att granska verkningarna av en sådan reglering. Norges kvoteringslag har medfört en jämn könsfördelning i bolagsstyrelser, men har också medfört en rad andra verkningar, så som att bolag har bytt företagsform för att inte omfattas av kravet på en jämn könsfördelning. Det svenska lagförslaget har bemötts med både ris och ros. Kritiken mot förslaget grundas främst i att en lagstadgad könskvotering innebär en inskränkning av aktieägarnas rätt att utse styrelseledamöter i de bolag de äger akter i. Styrelsen och dess sammansättning är avgörande för bolagets styrelsesätt och välmående, varför aktieägarnas rätt att utse dess ledamöter utgör grunden i den svenska modellen för bolagsstyrning. Rätten för aktieägarna att utse styrelsen utgör även en del av rätten till egendom – en rätt som befästs i flertalet internationella dokument, däribland Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Könskvoterings förenlighet med egendomsskyddet har diskuterats flitigt i media samt i remissinstansernas yttranden avseende det svenska lagförslaget. Förevarande uppsats utreder huruvida könskvotering i bolagsstyrelser är en tillåten inskränkning av rätten till egendom. Enligt min mening är lagstadgad könskvotering tillåten ur ett egendomsrättsligt perspektiv, då den främjar ett allmänt intresse i form av jämställdhet. En reglering likt den som föreslås i det svenska lagförslaget bör också anses proportionerlig, med hänsyn till det stora antal kompetenta kvinnor som är lämpade för styrelseuppdrag. Den föreslagna regleringens förenlighet med egendomsskyddet innebär dock inte att den är att föredra framför andra medel för en jämn könsfördelning. Som förevarande uppsats åskådliggör har verkningarna av den norska kvoteringslagen inte blivit de åsyftade. Lärdom bör dras av det norska exemplet och det svenska lagförslaget bör således granskas mycket noggrant.